Nyheter 14 oktober 2020

Nyss mastrat – MI väljer bland veckans releaser

Comeback för Blue Öyster Cult, svenskspråkigt från Lykke Li och EP-debut med Esther. Det är lite av vad Lars Nylin och Christel Valsinger valt att lyfta fram ur release-skörden denna vecka.

Christel väljer:

TennisSuperstar (låt)

Gifta paret Patrick Riley och Alaina Moore har gjort musik under namnet Tennis i  tio  år nu.  En av Alainas största influenser är Karen Carpenter, vilket föranlett den här Carpenters-tolkningen. Versionen låter vare sig som Tennis eller The Carpenters, menar de själva, men jag tycker nog att dt låter som lite av båda på ett väldigt intagande sätt. [Mutually Detrimental]

Future IslandsBorn In A War (låt)

Syntmattorna, det drivande bas-spelet och Sam Herring sätt att lägga inlevelse i varje ton är Future Islands signum. Ihop med en text som adresserar det utbredda vapenvåldet i USA blir detta en favorit från nya, fina albumet As Long As You Are.  [4AD/Playground]

EstherBetter Off Sleeping With A Parashute (ep)

Jag såg Esther öppna för The Deportees för snart ett år sen, ett set hon kompade på sitt huvudinstrument vibrafon. På hennes inspelningar hörs dock inte mycket av det, eftersom hon inte tror vi skulle orka med den intensiteten i förlängningen. Debut-ep:n bjuder istället på elektronisk, melankolisk pop i den drömmiga skolan, skapad ihop med samarbetspartnern Pontus Winnberg från Amason och Mike Snow. [SkolHaus]

Bebe Rexha, Doja CatBaby, I’m Jealous (låt)

Bebe Rexha och Doja Cat talar såklart inte bara för sig själva när de sjunger om den vacklande självkänslan som kommer med att hela tiden överösas med höjdpunkterna ur människors liv på sociala medier. Här handlar det dessutom om en partner som låter blicken vandra i jakt på något bättre. Snygg r’n’b-pop med doft av 90-tal, signerad bl a svenske Jason Gill. [Warner]

Lars väljer:

Victor OlssonAllt jag ville säga (album)

Det är lätt att hitta referenser bakåt i tiden kring Victor Olsson. Här finns beskärda delar Plura, Le Marc, Mauro Scocco. I synnerhet minnen kring Peter Le Marcs enorma låtskatt rusar upp när jag hör Olssons vardagsromantiska bilder från småstaden i Bohuslän. Men 2020 känns Victor Olsson ändå unik, han är en som jag i extremt hög grad önskar en åter växande publik att förföra [The Music Box].

Lykke LiBron (låt)

Lykke Lis första låt på svenska är ett enda ”jag längtar hem” med avsändaradress Los Angeles. Faktumet att Linköping-exporten Ludwig Göransson har producerat den finstämda, filmiska balladen förstärker bara de starka känslorna. Hoppas innerligt att detta är mer än ett one-off [Ingrid].

Blue Öyster CultThe Symbol Remain (album)

Herreminskapare vad tuffa och coola jag tyckte att Blue Öyster Cult var en gång för länge sedan. I ett pojkrum med Wilsonracket som luftgitarr och garderober att hamra trumbeatet på. Liveplattan On Your Feet Or On Your Knees skrämde skiten ur såväl grammofonen som mor och far. Nu är dom tillbaka på platta efter två decennier. Och herreminskapare om detta inte är deras vassaste sedan 70-talet. Två originalmedlemmar, Eric Bloom och Buck Dharma, med vänner gör rock som greppar hejvilt ur BÖC:s eget arv, men också Alice Cooper, Thin Lizzy, Iron Maiden och annat popfärgat larmigt från genom evigheten. Det är inget att ens smyglyssna på för den som lagt 70-talshårdrock på historiens tönthylla. För oss andra är det i vissa delar rent rörande starkt [Frontiers/Sony].

Winona OakPiano In The Sky (låt)

En överjordisk stämning och en ängels röst. Svenska Winona Oak, Johanna Ekmark, släppte tidigare i år starka EP:n Closure. Med denna nya ballad från landet mellan Lana Del Rey och Imogen Heap och den kommande EP:n She börjar det dofta Grammis om sångerskan från Sollerön som hittills är bredast känd som feat. hos Chainsmokers [Neon Gold/Atlantic].