Lars Nylin väljer album och Christel Valsinger väljer låtar när MI botaniserar bland nya releaser denna veckan. Phoebe Bridgers, Bob Dylan, Anderson.Paak och Moonica Mac är några av de senaste favoriterna.
Lars väljer:
Phoebe Bridgers – Punisher (album)
Ett perspektiv som ofta drabbar mig i den singelorienterade eran är frågan: ”är detta så starkt att det motiverar att jag lägger mina gamla livskamrater till album åt sidan?” Phoebe Bridgers är ett exempel på en artist när jag inte ens hann tänka tanken. Jag skulle ha älskat Punisher lika mycket 1980 eller 2000 som nu. Bridgers tar avgörande steg från sitt första (starka) album. Tonen är fortfarande lätt viskande, avvaktande, men stubinen fräser ständigt. Allra starkast är de mest nedtonade låtarna – som titellåten, Garden Song och det enorma crescendot med Kate Bush-episka I Know The End. Men även när arren skräpas till en aning ”grungeigt” är det ändå hela tiden eftertänksamt och kontrollerat skört. Ett av årets album [Dead Ocean/Playground].
Bob Dylan – Rough and Wowdy Ways (album)
Bob Dylans nya album har blivit så hypat av löddriga recensenter att risken för besvikelse var markant. Men det är faktiskt så lysande som singlarna skvallrat om och recensenterna tyckt. Det vinner kanske inte nya lyssnare till mästaren, men den som rutinmässigt tänker att Time Out Of Mind är det man behöver från Dylans senaste decennier bör definitivt kliva in i Dylansuget igen. Starkast av många mästerstycken är vinterns monumentala singel Murder Must Foul, den var svår att överträffa. Men även Key West (Philosopher Pirate) kliver in bland Dylans stora verk. Spår som Mother of Muses och inte minst den raka kärlekslåten I’ve Made Up My Mind To Give Myself To You kommer troligen vara mina mest lyssnade [Columbia/Sony].
Neil Young – Homegrown (album)
Samma dag som Bob Dylan släppte ett nytt mästerverk så gav Neil Young ut ett album som legat på hyllan sedan 1975. Tala om giganternas möte. Plattan som skulle ha följt upp On The Beach är kanske inget mästerverk. Men det adderar definitivt till en lista av ++++-album – eller mer – som för länge sedan passerat 20 titlar [Reprise/Warner].
Paul Weller –On Sunset (album)
Efter hyllningar av veteranerna Dylan och Young måste givetvis även ynglingen Paul Weller, 62, lyftas fram. Nya On Sunset, modsmannems 15:e, är en bitvis glimrande uppvisning i alla de riktningar han rört vid under drygt fyra decennier. Den innehåller kanske inte några riktiga Weller-toppar låtmässigt, men den är kraftfull och ständigt utmanande. Ett måste för den som följt honom genom åren [Polydor/Universal].
Christel väljer:
Anderson.Paak – Lockdown (låt)
Anderson.Paak har jobbat mot främst de yngre målgrupperna den senaste tiden och levererat musik till filmerna Spies in Disguise och Trolls World Tour. Via sin stiftelse .Paak House har han också startat #paintwithpaak – en serie färgläggningsbilder för barn som är isolerade under pandemin. Men på Juneteenth, minnesdagen för slaveriets slutgiltiga upphörande i USA, släppte han Lockdown – en låt som tar avstamp i protesterna som följt på George Floyds död. På omslaget finns hans namn tillsammans med en lista över andra svarta personer som också dödats av polisen, såsom Rayshard Brooks och Breonna Taylor. Det tunga ämnet är inbäddat i ett snyggt minimalistisk arr av soft funk. [Aftermath/12 tone]
Moonica Mac – River (låt)
Hon heter egentligen Lisa Brolander, men när hon på en fråga om sina influenser svarade Monica Zetterlund och Fleetwood Mac var artistnamnet Moonica Mac var fött. I våras var hon support på Miss Lis turné, men den planerade livesommaren blev ju inställd. Tre låtar finns dock färdiga för release under juni, juli och augusti varav den första är denna, där visa och folkmusik möter luftiga lager av analoga och elektroniska ackordmattor. Vackert, vemodigt och egensinnigt. [MoonicaMac]
Beyoncé – Black Parade (låt)
Även Beyoncé uppmärksammade Juneteenth med en release. Black Parade är en ljus och upplyftande hyllning till Beyoncés afrikanska rötter. Låtnamnet är också ett av henne nylanserat projekt som ska stötta företag som ägs av svarta personer. [Sony Music]
Anna of the North – Dream Girl (Home made) (låt)
Oslobaserade Anna Lotterud hade med Dream Girl på albumet med samma namn som släpptes i höstas, men jag föredrar den här nya mer avskalade och drömmiga versionen. En akustisk EP är planerad att släppas senare i år. [300 Entertainment/Play It Again Sam]
