Nyheter 16 september 2014

4 SNABBA Claes Olson / 20 år som musikbranschredaktör

I år firar Musikindustrins Claes Olson 20 år som redaktör för Sveriges musikbranschorgan. Våren 1994 värvades han till Medvik Förlags Klas Lunding-initierade satsning Topp40, där han senare utvecklade både det engelskspråkiga magasinet Topp40 Scandinavia och nyhetsbladet Export Music Sweden Update. 1998 startade han Musikindustrin i IFPI:s regi. Nu skriver han på sin kommande bok Musikindustrin inifrån och medverkar dessutom regelbundet som föreläsare, moderator och panellist i olika musiksammanhang, som t.ex på årets Polar Music Talks där han samtalade med Billy Altman, curator på The National Blues Museum i USA (bilden).

Vilka upplever du som de största och viktigaste förändringarna i branschen under de senaste tjugo åren?

– Hmm… Det är faktiskt betydligt enklare att peka på vad som inte har förändrats än tvärtom! Och lyckligtvis bygger musikbranschen i grund och botten fortfarande på musik. Bra artister, musiker, låtskrivare, producenter och… den alltid lika starka kärleken till en bra låt!

– Men den största förändringen i den svenska musikbranschen är ju den för lite drygt tjugo år sedan osannolika tillväxten till följd av musikexporten. Den fanns ju inte alls på kartan före 1994, då den började på och sedan dess inte bara har handlat om artister och band, utan även låtskrivare och producenter. ABBA var ju förstås ett tidigt unikum, men de viktigaste fröna till det som sedan kom att blomma ut och idag har starka rötter förankrade runt om i hela vårt avlånga land såddes i slutet av åttiotalet. Jag minns fortfarande hur nackhåret reste sig på mig när Ola Håkansson avslöjade sina planer på den stora svenska öppningsgalan Cool Sweden på MIDEM i Cannes 1999 – ett event som gav eko både på hemmaplan i Sverige och med eftertryck bidrog till att sätta svensk musik på kartan runt om i hela musikvärlden. Jag var pressansvarig och ingick tillsammans med Ola, Dagge Häggqvist, ”Blixten”, Thomas Johansson och Stuart Ward i ledningsgruppen. Det hela är ett glatt minne för livet. Hela vägen från dygnet runt-arbetet med vårt engelskspråkiga specialnummer av MI som delades ut i Cannes till den stora öppningskonserten, till de sena nätterna med Leif Pagrotsky i Cannes och den middag med MTV:s europachef Brent Hansen som ledde fram till MTV-galan på Globen året efter…

– Utöver musikexporten så har väl de senaste tjugo åren roligaste och viktigaste förändringar dels handlat om tekniken – från CD till streaming, festivalsveriges och livescenens framväxt – för tjugo år sedan var livescenen nästan död, samt att vi äntligen är på väg mot att få en jämlik könsstruktur i branschen.

Vilket har varit det jobbigaste under dina år som chefredaktör och redaktör i branschen?

– Egentligen så tycker jag nog inte att det finns någonting som har varit speciellt jobbigt, utan så gott som allt har varit roligt eller åtminstone lärorikt! Men i alla år har det funnits ständigt återkommande förfrågningar om att vi ska publicera mer skvaller, personligt tyckande och ännu icke offentliggjorda uppgifter som diverse affärer och tendenser som vi har fått kännedom om innan de har kommit till allmän kännedom – och hela tiden har samma personer som bett oss skriva om sådant sedan bett oss att inte skriva, när det har gällt dem själva. Dessutom efterfrågar vissa branschaktörer ibland faktiskt sådana uppgifter som de själva egentligen inte alls är beredda att lämna ut. Sådant kan vara lite slitsamt att gång på gång behöva bena ut…

– Sen så tror jag faktiskt att det inte är så många som förstår hur små resurser som Lars och jag har arbetat med sedan Musikindustrins nylanserades på nätet för några år sedan, hösten 2008. Vi har ingen stor redaktion utan delar på en heltidstjänst och arbetar helt utan budget för reportageresor till såväl musikmässor och konferenser i såväl Sverige som utlandet. Redaktörsuppdraget har alltså väldigt mycket byggt på mitt eget intresse av att vara med där det händer.

– Men i och med att jag ju inte alls har arbetat heltid med MI, så har det på ett fungerande sätt ändå fungerat relativt bra att arbeta inom våra ramar. De senaste åren har de flesta förstått att jag i princip faktiskt har fått lov att ta tjänstledigt från Musikindustrin för att åka på MIDEM och andra mässor, där jag alltså egentligen varit för att göra annat, samtidigt som Lars på egen hand har fått ta sköta hela redaktionsarbetet på egen hand de veckorna – även om jag i slutändan ändå alltid har skrivit rapporter och reportage om vad som hänt-

Vilken är din viktigaste lärdom om musikbranschen?

– Att man trots, eller snarare till följd av, musikbranschens alla förändringar aldrig kan överskatta betydelsen av personliga nätverk och kunskap, erfarenhet. För att förstå och hitta rätt i den här branschen så handlar det både om att ha sociala kompetens och ”en stor telefonbok”, som helst ska innehålla både branschveteraner och de unga, hungriga nya entreprenörer och studenter som utgör nästa generation.

– Det gäller att aldrig slå sig till ro och tro att man ”kan det”. Den här branschen är hela tiden i rörelse i flera olika riktningar på samma gång. Musikaliskt, tekniskt, socialt… Idag måste man hela tiden vara aktiv och dagligt uppdaterad på vad som händer.

Vad ligger ditt eget fokus den närmaste tiden?

– Det lustiga är att jag faktiskt aldrig har varit helt till freds med att ”bara” kallas för ”musikjournalist” eller ”redaktör”… Hela mitt liv har jag väl snarast varit någon form av ”musikbranschentreprenör” och sysslat med lite – eller snarare mycket – av varje. Även om det mesta av olika skäl har skett i det tysta – oavsett om det har handlat om managementuppdrag eller skivbolagsbolagsverksamhet, författande eller skivproduktion, festivaler, klubbar, cityfester eller regeringsuppdrag, konferenser om musikbranschen eller upplevelseindustrin, föreläsningar och undervisning, tidningar, tidskrifter, magasin och radio/TV. Sedan så brinner jag verkligen för de artister och grupper som jag har förmånen att få arbeta med, nu i höst bland andra Mattias Hellberg, Ida Long, VIDAR, Umeå Kulturårsaktuella Peter von Poehl från Paris, Oh My O, Universal Love i Berlin, min gamla hjälte Gunnar Danielsson, nu jazz-bandet Trio Laika, magiska Vox Archangeli, Ted Gärdestad-stipendiaten Filip Åhlman, nysignade The Red & The Hidden Language med flera… Ungefär så ser det väl ut den närmaste tiden – men jag tar gärna emot förslag på nya spännande uppdrag!

– Nu inför hösten så har jag dessutom fått inspiration att återuppta arbetet med min tegelsten Musikindustrin inifrån – en bok som bygger både på mina tjugo år som musikbranschredaktör och alla mina samlade erfarenheter ända från i slutet av sjuttiotalet då jag var med och startade mitt första skivbolag.

– Boken kanske kan komma att innehålla ett och annat spännande avslöjande om hemligheter som det kanske inte har berättats om förut. Små och stora hemligheter som jag har upplevt på nära håll som ”granskande spindelspejare i nätet”, som någon häromdagen uttryckte det så vackert…

Bilden: Claes Olson (t.h) samtalar med Billy Altman, curator för amerikanska National Museum of Blues, på årets Polar Music Talks. Foto: Annika Berglund