Under torsdagen samlades delar av den svenska musikindustrin på Södra Teatern i Stockholm för konferensen Digital Agenda for Music 2013, arrangerad av SKAP. Syftet med dagen var att utifrån olika teman diskutera den digitala utvecklingen i relation till musiken.
För er som inte hade möjlighet att vara med finns hela dagen inspelad på http://new.livestream.com/skaplive/dafm13. Och för er som kanske inte har tiden att titta på åtta timmar sändning har jag skrivit en liten sammanfattning av dagen.
Under förmiddagen låg stort fokus på jämställdhet, på ett pedagogiskt mycket intressant sätt lyftes dessa frågeställningar in i panelerna. Även om panelerna hade sina huvudfokus, t.ex. digital distribution, licensiering, entreprenörsskap, introducerades jämställdhetsfrågan på ett sätt som exemplifierade hur mycket som fortfarande fattas innan vi verkligen har en jämställd musikbransch. Även om publiken ”trodde” att panelerna hade ett specifikt fokus (vilket de till viss del också hade), visade det sig att hela förmiddagen egentligen hade ett större ”bakomliggande” tema, jämställdheten. Hela upplägget visade tydligt, inte med ord utan genom en form av pragmatiskt medvetandegörande av vad som de facto hände i rummet, att problemet i hög grad handlar om de strukturer vi (män) ofta inte är medvetna om, så som t.ex. maktstrukturer, kroppsspråk, maskulint ”inkluderande” av andra män, och inte minst hur olika saker presenteras. Ett intelligent upplägg, som också fick ett mycket positivt gensvar från publiken.
Först ut på morgonen var Alfons Karabuda, ordförande för SKAP, som hälsade alla välkomna och konstaterade att även om vi har kommit en bit på vägen när det gäller den digitala musiken, finns det fortfarande mycket kvar att göra, inte minst på områden som berör kreatörerna.
Robyn bjöds in på scenen, och i ett samtal med Karabuda diskuterades internets påverkan på musikindustrin. Både Robyn och Alfons Karabuda konstaterade att det fortfarande finns en stor skillnad mellan män och kvinnor när det gäller förhållandet till datateknik. Robyn, som tidigare i år vann KTH:s stora teknikpris, menade att musikindustrin behöver bli mycket öppnare i sitt sätt att jobba, och att hennes plan var att donera delar av vinstpengarna från KTH-priset på 1,2 miljoner kronor till verksamheter som syftar till att ge bättre chanser för tjejer att jobba med teknik och musik.
Gerd Leonhard, som tillsammans med David Kusek publicerade boken The Future of Music år 2005, en av de första böckerna som på allvar diskuterade en framtid där musik skulle ”rinna likt vatten”, presenterade hur han tror att framtiden för musik kommer att vara. Gerd har under många år på MIDEM presenterat idén att det framför allt är relationen till operatörerna som är viktig för att skapa en hållbar ekonomi kring musik. Gerd var ganska tuff mot streamingmodellen som varande en lösning för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomi, och menade istället att det behövdes mer övergripande strukturella förändringar.
Paul Brindley, som bl.a. driver nyhetsbrevet MusicAlly, Lina Thomsgård, och undertecknad, diskuterade den svenska marknaden i förhållande till den övriga världen. Thomsgård presenterade en bild av den ojämställdhet som fortfarande råder i musikindustrin, på det sätt som jag tidigare beskrev. Hon ”vände” hela panelen och det som hade diskuterats innan blev ganska ointressant, och det var först då som jag själv, sittandes på scenen, insåg att det fanns en större agenda med panelerna under förmiddagen. Vi blev ”lurade”. 🙂
Dagens mest fantastiska citat måste vara när Lina till Gerd Leonhard säger:
– Ingen sjuttonårig tjej som skulle ha sett din presentation, hade någonsin kunnat få för sig att hon skulle kunna jobba med musik.
Det blir inte bättre än så.
STIM:s vd Kenth Muldin bekräftade problemet tydligt i den efterföljande panelen genom att säga:
– Jag har varit i den här branschen i 17 år. Jag har aldrig förhandlat med en kvinna på andra sidan bordet, aldrig. Och då är det just förhandlingar jag sysslar med, hela dagarna. När jag blev ledamot i CISAC:s styrelse (den internationella paraplyorganisationen för insamlande sällskap/reds.anm.), var en av tjugo ledamöter en kvinna. Idag, tio år senare, är det fortfarande en kvinna av tjugo ledamöter i styrelsen.
Ryan Heath från EU:s Digital Agenda, och talesperson för Neelie Kroes, beskrev arbetet som görs inom EU för att skapa ett bättre licensieringsklimat för musik och annan kultur. Heath var övertygad om att upphovsrätten kommer att förändras under de kommande åren, och att Sverige ligger i framkant, både när det gäller teknikutvecklingen som sådan men också när det gäller värderingar och ideologier relaterade till utvecklingen. Kenth Muldin slog fast att många sällskap i världen fortfarande har en felaktig inställning till sin uppgift, och ser sig själva som en ”business” snarare än som en tjänst för sina medlemmar. Även i denna panel introducerades jämställdsperspektivet genom att Loth Hammar från Digitaliseringskommissionen och Miriam Nordfors, rådgivare till jämställdhetsministern, kom in på scenen (efter att alla män suttit och pratat om det som man trodde var fokuset med panelen) och liksom Lina Thomsgård vred om hela inriktningen på panelen. Verkligen ett lysande sätt att visa, snarare än prata, och både Loth och Miriam var verkligen helt fantastiska.
Eftermiddagen hade inte lika mycket fokus på jämställdhetsfrågan, och inleddes med Antonio Murta, entreprenör och investerare med fokus på högteknologiska företag i Europa, som diskuterade om en verklighet där det vi lär oss tenderar att allt snabbare bli obsolet, och att enda möjligheten att hänga med är att ständigt lära sig. Den efterföljande panelen diskuterade entreprenörsskap i musikindustrin och om det finns några skillnader mellan att driva musikföretag idag jämfört med tidigare. Murta menade att Spotifys ekonomi inte ser speciellt stark ut, och han förutsåg att ett antal musiktjänster skulle komma att tvingas lägga ned inom kort. Åsa Carild från STIM, var dock mycket positiv över vad som händer just nu på licensieringsområdet, och Marie Dimberg beskrev situationen som den är i praktiken för musikföretag idag.
Dominic Power och Brian Hrecs, kulturgeografer vid Uppsala universitet, diskuterade den digitala utvecklingen utifrån ett mer holistiskt perspektiv, och konstaterade att värdet kring musik lika mycket handlar om plats och kontext, som själva innehållet som sådant, oberoende av om det är ”virtuella” platser eller fysiska platser.
Den efterföljande presentationen av Gestrument, utvecklat av av teknikern och kompositören Jesper Nordin, var minst sagt imponerande. Gestrument är en app som gör det möjligt att skapa komplexa musikstycken på ett nytt och spännande sätt, med händerna i luften framför en iPad eller med fingrarna på en iPhone-skärm.
I den sista panelen diskuterades nya sätt att skapa musik på med hjälp av olika former av teknik, samt vilka eventuella begränsningar eller möjligheter tekniken skapar. Niclas Molinder från Auddly presenterade vad tjänsten, som bl.a. Max Martin investerat i, egentligen handlar om. Auddly skapar en community för kompositörer och ska göra det mycket enklare att följa vilka kompositörer som ligger bakom ett musikverk, samt möjliggöra för användare att t.ex. kunna få veta vilka kompositörer som skrivit musik på tjänster som Spotify och iTunes.
Konferensen avslutades med något så fantastiskt som tubatechno med en live-tecknande konstnär som på en iPad ritade av konserten på storbild…
Hela dagen var uppenbart formad som en ”berättelse” som steg för steg byggde på en allt mer komplett bild av det digitala området. Upplägget på konferensen kändes nästan i sig självt som ett ”verk” – vilket nästan föranleder frågan om upphovsrätten även gäller för konferensupplägg?
En rapport som sammanfattar konferensen kommer så småningom att publiceras av SKAP, både för de som var på plats och för de som inte hade möjlighet att vara med på plats.
Daniel Johansson
Länk:
http://new.livestream.com/skaplive/dafm13
