UTGIVNINGAR Alla tiders Gyllene Tider – en roadmovie-biografi

Nyheter

Den här veckan släpps författaren Jan-Owe Wikström och fotografen Anders Roos bok Alla tiders Gyllene Tider [Roos & Tegnér], en auktoriserad biografi över ett av de mest älskade svenska banden genom tiderna.

Jan-Owe Wikström var den förste som överhuvudtaget skrev en artikel om Gyllene Tider, någon gång 1977-78, och i sitt förord minns Per Gessle hur hela bandet den gången satt vakna hela natten och väntade på att Hallandsposten skulle komma. I april i år ringde Wikström till Gessle och frågade om det var ok att han och fotografen Anders Roos fick hänga med bandet på sommarens stora turné. Resultatet är denna bok, som trots att den har producerats på snudd på rent sensationellt kort tid ändå är en av de absolut mest välgjorda och genomarbetade svenska musikbiografier som skrivits. Det märks att Jan-Owe Wikström verkligen kan sitt ämne och att såväl han som Anders Roos – vars bilder verkligen är fantastiskt fina – har haft bandets förtroende. Som läsare släpps man väldigt, väldigt nära inpå.

Upplägget är genialiskt. På ett imponerande sätt vävs nedslag från sommarens turnéäventyr samman med berättelsen om Gyllene
Tiders uppgång och fall på 70- och 80-talet. Rapporter från crewets liv i turnébussen varvas med scenbilder, fångade i såväl ord som genom kameralinsen. De fint detaljerade minnesbilderna och de färgstarka anekdoterna är många. Att den grafiska formen håller högsta ”Pär Wickholm-kvalitet” (trots att denne ju faktiskt bara har designat GT 1978-logon) gör det till ett rent nöje att bläddra i den 370 sidor tjocka tegelstenen. Formgivaren Benny Mårtensson har liksom redaktören Erika Feldt anledning att vara väldigt stolta!

I det skakande kapitlet om den tragiska dödskvällen i Kristianopel 30 april 1981 berättar den dåvarande managern Thomas Nordlund på Showringen för första gången den sanna historien om såväl det skrämmande förspelet som efterspelet till den fruktansvärda olyckan då tre unga fans – i det av naiva arrangörer och arroganta vakter skapade publikkaoset utanför entrén – trampades ihjäl. Det kapitlet borde för all framtid vara obligatorisk läsning för alla svenska konsert- och nöjesarrangörer.

Likaså får den här boken gärna fungera som mall för all framtida publicering av svenska musikbiografier. Den är på alla sätt helt enkelt resultatet av ett lika kärleksfullt som gediget hantverket.

Att redan det första kapitlets tredje mening råkar innehålla ett av bokens få korrekturfel – ett litet fel där en saknad nolla reducerar turnépremiärens publik från 20 422 till 2000 personer – har jag överseende med. Högsta betyg!

Claes Olson

 

Annons