Nyheter 15 maj 2013

NYLIN Det eviga svenska popundret

Förra veckan öppnade Abbamuseet i Stockholm. Vid kravallstaketet köade tillresta ända från down under, Australien och Nya Zeeland. ABBA inledde något som bara fortsätter och fortsätter, vad än elaka tungor påstår. Vi talar om det eviga svenska popundret.

Denna vecka stavas exemplet Company TEN. TEN:s Ola Håkansson exporterade sin pop redan på 1960-talet, innan ABBA ens var påtänkta. Den gången arbetade Håkansson i en tradition myntad av 1950-talets svenska jazz och schlagerexport.

Numera är Ola ett moget, men ständigt explosivt, barn av det som ABBA och Stikkan Anderson gjorde på 1970-talet och Håkansson själv förvaltade med Secret Service decenniet efter och Stockholm Records på 1990-talet. Det vill säga att det hamrades in i svenskt medvetande att en fusion av låtsmideri, skolengelska, grav angloamerikansk påverkan och allmänt gnosjöartat entreprenörsskap i slutänden kan innebära popexport.

TEN:s avtal med Sony Music Entertainment – inklusive tre nyöppnade kontor i New York, Los Angeles och London – är ett av de mäktigaste exemplen hittills på att det inte ”bara” är artister och låtskrivare som går att exportera.

I det här fallet exporteras snarast svensk lyhördhet för pop och poppaketering. När TEN säljer en miljon exemplar av Icona Pops I Love It i USA kan inte ens de mest förhärdade skeptiker förneka att det är skickligt utfört och gör en skillnad. För det finns ju märkligt nog de – låt oss kalla dem för Roger Wallis – som trots ständiga svenska exporter påstår att uttrycket ”det svenska popexportundret” inte bara är överdrivet utan enligt dem direkt felaktigt. Märkligt, för mig är det som att påstå att Zlatan Ibrahimovic bara är en svensk hype.

Jag har egentligen bara en randanmärkning i hyllningen av TEN:s bedrift. De är inte, som de skriver i ett pressmeddelande, första svenska skivbolag med kontor i USA. De får troligen de största kontoren hittills, inhysta hos Sony, men från Metronomes lilla New York-kontor på 1950-talet och framåt har det faktiskt hyfsat regelbundet funnits svenska skivbolagsrepresentationer i USA och det finns även ett par i dag.

Lars Nylin