MI:s Lars Nylin besöker Bokmässan i Göteborg och tror sig ett slag ha hamnat på Musikmässan 1998. En överlag positiv upplevelse visar det sig.
Monter med Siwan. Monter med Carola. Bob Hunds Thomas Öberg på en scen. Författarsamtal kring en bok om Olle Ljungström. En annan bok som lånar titel från en låt med Popsicle. Per Sinding-Larsen som moderator i halvdussinet författarsamtal.
När jag i helgen stressade genom det angenäma kaos som är Bokmässan i Göteborg var det lätt hänt att tro sig förflyttad till Robyns låt Time Machine. Kanske att tidsmaskinen rent av tagit mig tillbaka till 1998 när det senaste/sista gången arrangerades en särskild musikmässa i Svenska Mässan. Hade inte grannen Gothia Towers haft tre torn, det högsta invigt så sent som 2014, är det möjligt att jag hade kliat mig i huvudet ännu nu några dagar efter nostalgiassociationerna i de stora mässhallarna.
Känslan av då blev inte mindre av att jag var med och ansvarade för en monter som hade Anna Wirsén som en huvudansvarig, Anna som var seminarieansvarig back in the musikmässorna days på 1990-talet.
Men jag och Anna enades snabbt: vi var sannerligen i nuet och i detta har musiken fått en mycket stor roll på Bokmässan. Vilken skillnad mot 1998, när en genomsnittlig svensk musikbiografi handlade om Evert Taube eller dennes son Sven-Bertil. All respekt för Taubarna men det skapade knappast en känsla av att populärmusiken fanns med på den hetaste litterära parnassen.
Det gjorde den definitivt nu. Namn som Laleh – med den aktuella biografin Jag såg hur vi var – var en av de största publikmagneterna alla kategorier. Annika Norlin och Viktor Norén var också mycket populära namn hos de många som gick runt med mässprogram fullklottrade med överstrykningspenna från Bright Office.
Tobias ”Ghost” Forge och Erik ”Watain” Danielsson fyllde sin seminarielokal till sista stol utan att ens ha böcker ute. Under rubriken In i mörkret möttes de båda metal-giganterna i ett seminarium lett av Sinding-Larsen för att diskutera satanism, skräck, tro, teater och provokationens gränser. Även Seinabo Sey fick spotlight för sina tankar snarare än för en fysisk bok. Thomas Öberg har bara hunnit skriva hälften av sin första bok, men bjöds in.
Tre exempel på att musiken verkligen klivit in på allvar i det som i huvudsak brukade handla om litteraturdebatt, deckardrottningar, kokböcker och i modern tid poddar.
Men där fanns även fokus på det numera självklara fenomenet musikbiografier. Fredrik Emdén fanns på plats för att presentera den nysläppta, utmärkta och här och där omdiskuterade biografin Jag lät mitt rykte ta min plats.
Det var smått rörande att se att en annan som fanns närvarande var Mikael Wiehe. Han är aktuell med självbiografin Finns det liv är det aldrig för sent, skriven ihop med Sara Nygren och en berörande historia om tillvaron efter att strålkastarna har slocknat och den nya karga vardagen med Alzheimers sjukdom. Oron över att en dag helt förlora sitt språk ligger som dimslöjor genom boken.
Inte långt från montern med Wiehes bok fanns Musikförläggarna med en mäktig monter med nummer B05:62 där ett antal förlag samlades och informerade om sin ovärderliga notutgivning.
Alla dessa artister, alla dessa böcker. Och då har vi inte ens berört mässdelen som undertecknad var delaktig i. Den om man vill mer historiska ”finkulturella” delen i B-hallen, med exempelvis olika litterära sällskap (åtskilliga av dem på temat musikpoeter, som nämnde Taube eller Olle Adolphson) och andra mer nischade aktörer. Själv representerade jag Fred Åkerström-sällskapet i det som kallas Vismontern.
Då nosar vi åter vid då. Jag kan inte helt släppa det där om att ha hamnat i en tillfällig tidsmaskin. Jag letar därför när jag skriver detta fram Dagens Nyheter från starten av Musikmässan 1998. Där beskrevs:
”Musikmässan är öppen för allmänheten och bland utställarna syns, förutom de största skivbolagen, förlagen och instrumentleverantörerna, även Sveriges Radio. Ett antal musikprogram direktsänds från mässan, tillexempel ”Trackslistan”, ”Svensktoppen” och ”Demo”. Även MTV och ZTV kommer att finnas på plats.”
ZTV! Per Sinding-Larsen! Historien upprepar sig, som i en låt av Robyn. Det är en mycket trevlig känsla. Jag återvänder definitivt nästa år.
*
Det är tecknaren Mats Jonsson som åter använder en Popsicle-titel till en bok, denna gång Not Forever.
*
Journalisten Mats Olssons självbiografi Sluta aldrig skriv innehåller föga överraskande en hel del musik. Olsson syntes lite här och där på olika intervjuscener.
*
Det fanns även utländska musikböcker representerade. Den brittiska författaren Sylvie Simmons var exempelvis på plats och intervjuades om sin bok I’m Your Man: The Life of Leonard Cohen, detta som inslag i ett Quebec-tema på mässan.
*
Inga rock’n’roll-skandaler kring mässans musikfolk vad jag hört. Vi är ju inte vilda som friidrottare längre…
*
Tips till bokförlagens PR-avdelningar: Musikindustrin.se skriver regelbundet om musikbiografier och annan musiklitteratur. Informera oss gärna!
Lars Nylin
