Zara Larsson kastar sig in i valrörelsen. Men det är inte orsaken till att MI:s Lars Nylin ställer sig frågan: bör populism nu stavas POPulism?
Ordet populism har dominerat årets valrörelse som ingen valrörelse jag kan minnas. Men tog det till spurten innan pop som i populärkultur dök upp mitt i populismen.
Nej, jag syftar inte på att Zara Larsson uppmanat att rösta vänster, på Rasmus Gozzis och (nya) Fröken Snusks SD-låt feat. Jimmie Åkesson, inte heller faktumet att Tove Styrke startat proggband med skivutgivning lagom till valet.
Här handlar det om rejäla doningar, där populärkulturen – och kultur i allmänhet – plötsligt hamnade på agendan i valrörelsens elfte timme. Cynikern kan tänka att det blev uppenbart att unga väljare behövde röstmagneter, den icke cyniske resonerar ”bättre sent än aldrig”.
Såväl KD som Liberalerna, de senare i desperat behov av varje tänkbar röst – tycks plötsligt fått ånger över kulturnedragningarna i den senaste budgeten.
I förra höstens Tidöbudget fick kulturen drygt 9 miljarder, ynka 0,62 % av totalen. Inte minst har uppmärksammats minskningen av stödet till studieförbunden, en tredjedel av deras budgetar, en halv miljard. Den osthyveln, anser branschorganisationen Studieförbunden i samverkan, har inneburit att 300 replokaler stängts drabbande 20 000 musiker, och att 8 000 spelningar försvunnit.
I det scenariot hystar nu diverse partier in förslag i valspurten. L och KD lovar att reparera skadan, MP plussar samtidigt på 1,35 miljarder i en skuggbudget.
Även kulturminister Parisa Liljestrand (M) har öst på. Hon vill locka mer privata kulturpengar och tog i våras fram en utredning med förslag på skattereduktion för privata gåvor plus en nytillkommen statlig kulturmiljard för att matcha privata gåvor med offentliga medel. Här är Liljestrand dock vag om hon verkligen tror att detta bli av vid en valseger.
Flera partiet har även lokalt och nationellt kommit med idéer om skyddade ”bullerzoner” à la de som finns i Malmö, för att säkra centrala klubbar. Trots att tåget på många håll redan gått. Visst, vi talar vältajmad populism.
I det här vill självklart även det största oppositionspartiet vara med. Socialdemokraterna kommer med förslaget att underlätta för att starta festivaler. Men under rubriken ”mmm, vi tänkte inte på det” är nog det stora frågetecknet vid etablering av festivaler snarare kostnader för artister och personal än det logistikkrångel mot myndigheter som (S) pekar på. Populism kan vara svårhanterat ibland.
Men mest reaktion har ändå Tidöteamets idéer om ”Son of Sam”-lagar väckt. Och nu lämnar vi kulturen för kriminaliteten.
Man vill hindra att artister, läs rappare, exploaterar och tjänar pengar på sina brott i låtar. Begreppet kommer från 1970-talets amerikanske seriemördare David ”Son of Sam” Berkowitz efter att det den gången uppstod rykten om att denne skulle tjäna stora pengar på film- och bokrättigheter.
I USA har det senare snarare blivit stämningar som gett resultat. Son Of Sam-straff har nästan alltid omöjliggjorts utifrån yttrandefriheten, det berömda first amendment i landets konstitution.
Justitieminister Gunnar Strömmer har själv medgivit att yttrandefriheten är en obstruktion även här. Han har sagt: ”Det råder ingen tvekan om att det här skulle vara en begränsning i yttrandefriheten. Det handlar om att hitta en balans mellan mål och medel”.
Frågetecknen har uppenbarligen inte hindrat honom från att i somras ge en utredare i uppdrag att se över möjligheten till en svensk Son Of Sam-lagstiftning om musik, böcker, TV-serier. Detta presenterades vid en presskonferens förra helgen.
Därmed återvänder vi till denne tyckare:
Säg att för att jag spontant skulle stötta detta som en metod mot den vidriga gängverksamheten. Helt strunta i yttrandefriheten för att förhoppningsvis stoppa brott och ge kompensation till brottsoffer.
Efter en nanosekund kommer följdfrågorna:
Var går gränserna för vad som är att exploatera sina brott? Straffas även skivbolag, studio, producent, musiker, streamingtjänst, etc? Preskriptionstid? Gäller det alla genrer eller bara rap?
Den utredaren får en grannlaga uppgift.
Hörde jag populism, eller bör det i det här fallet stavas POPulism?
Lars Nylin
