MI:s Lars Nylin har sysslat med två omgångar poparkeologi, båda gångerna på temat ABBA inklusive i veckan 50-årsfirande Dancing Queen.
Där ute bjöd Stockholm på strålande sommarsol och Pridetåg. Där inne satt vi ett andäktigt sällskap och lärde oss allt – och lite till – om en 50 år gammal poplåt. När företaget Tours For Fans den 1 augusti bjöd på tidigt firande av ABBA:s Dancing Queen, komplett med champagne och snittar, togs svenskt popgrävande till en ny nivå.
Jag älskade varje sekund.
Popsightseeing är sedan länge en rutin i städer som London och Berlin. Även i Stockholm och på andra håll i landet har fenomenet nosats på. Men aldrig med sådan detalj som hos Tours For Fans, som hittills gett sig på Beatles och även svensk metal, det senare dock inte med samma lycka. I fallet ABBA blir det klockrent.
Idén kom från resor kring en annan artist, berättade Elisabet Ericson på Tours For Fans när vi samlades lördag förmiddag i den studio på Karlbergsvägen i Stockholm som numera heter Atlantis, på ABBA:s tid i lokalerna gick den under namnet Metronome.
Artisten i fråga var David Bowie, som Elisabets man Anders älskar vid gränsen till smärre vanvett. Efter att paret och deras son under åratal idkat Bowiesightseeing över hela Europa kom man till insikten: ”Vad mycket trevligare det hade varit om vi gjort detta med likasinnade!” Inte minst färgat av att Elisabet själv är mer måttlig Bowiefantast.
Hemma i Stockholm dräller det inte av Bowieadresser. Men desto fler kopplade till ABBA. Detta fick bli koncept nummer ett för Tours For Fans, som sjösattes förra året.
Undertecknad har noterat detta på avstånd och tog nu steget att haka på. Det visade sig grymt underhållande.
Först ut kom en lördag med generell ABBA-sightseeing i buss runt om i Stockholm:
Nedslag som exempelvis Villa Ekarne där ABBA-manager och initial textsmed Stikkan Anderson höll till, Skeppsholmen med Benny Anderssons studio Rixmixningsverket, och platsen där framsidan till Greatest Hits togs.
Sedan vidare till Polar Music-adressen Baldersgatan 1, där undertecknad dessutom fick chansen att besserwissra för resesällskapets amerikaner, tyskar, islänningar och britter att Max Martin minsann idag håller till bara några meter bort.
Allt avrundades sedan i Atlnatis/Metrtonome där ABBA-gitarristen Finn Sjöberg presenterade sina bidrag till Mamma Mia, SOS och Intermezzo.
Nördigt? Tveklöst. Underhållande? Verkligen.
Detta följdes en vecka senare upp med orgien i Dancing Queen. Precis som under bussturen var huvudpersonen ABBA-professorn Carl Magnus Palm, även aktuell med tegelstenen ABBA – The Complete Recording Sessions 1972–1982 (second revised and expanded edition). Redan titeln gör en svettig och andäktig.
Det är möjligt att två timmars dissekerande av Dancing Queen hade blivit träigt med en annan ciceron. Men med Palms fascinerande detaljer och tajming blir det stor underhållning. Denne tyckare har varit med om en skrälldus föreläsningar och vandringar kring ämnet populärkultur, detta placerade sig definitivt i topp.
En biverkan blev att jag efteråt inte kunde undvika att fantisera om annan popsightseeing än det nämnda. Det finns ju och borde finnas en hel del mer.
Stockholms Kvinnohistoriska och Scenkonstmuseet bjuder in till stadsvandringar i Stockholm med Anna Charlotta Gunnarson som guide inklusive inslag av populärmusikdrottningar. Västervik har sin Visvägen. Det finns i Stockholm turer kring ämnet Cornelis Vreeswijk. Och så vidare.
Jag kanske har missat om Göteborg haft Håkan Hellström-turer, annars hög tid. När slår Växjö till med en resa kring The Ark, Melody Club och Kite? Linköping kunde ha en Lars Winnerbäck/Ludwig Göransson/Louise Hoffsten-tour. Allt kryddat av en spökturné på temat Ghost. Halmstads Per Gessle-sightseeing är säkert också en jag missat att den finns.
Inte minst: hur mycket stor pop har inte skapats i Stockholm även utöver ABBA, där finns åtskilliga adresser att bocka av.
Räkna med mig på fler bussar och trottoarer som poparkeolog framöver.
PS. Dancing Queen släpptes 16 augusti 1976
*
Äntligen! Way Out West-vecka. Det har räknats ner sedan farbrorn fick veta att såväl The Cure som Nick Cave kommer. Två härligt mörka blasts from the past. Och dessutom en från modern tid, Anna von Hausswolff. Även i övrigt blir det fokus på trygga namn: Zara Larson, The xx och The Hives. Och så någon färskare kultfavorit, som Sara Parkman och David Ritschard. Om Moby kan klämmas in i schemat de två dagar jag är på plats reser jag hem nöjd. Men något helt fräscht ska givetvis också hittas, farbror boomer lovar.
*
Varje tv-seriesäsong presenterar en titel där musiken är bättre än själva episoderna trots stark serie i sig. Det gäller för aktuella Lucky på Apple TV. Serien om karaktären Luckys flykt från såväl skurkar som lagens väktare är spännande, men musiken är mer än så. Scoremusiken är skapad av Isabella Summers i Florence + The Machine, Fiona Apple står för ledmotivet. Bland synkarna hörs gamla godingar som David Bowie och Roy Orbison intill Savage och Sleater-Kinney. Men favoriten nummer ett är Liverpoolgruppen The Mysterines PJ Harvey-skrikande Goodbye Sunshine som avslutar avsnitt två. Så snöpligt att sedan få reda på att The Mysterines överraskande upphörde 2024, förhoppningsvis återkommer sångerskan Lia Metcalfe som soloartist.
*
Just vid pressläggning kommer nya, vettiga direktiv för AI-genererat på Sverigetopplistan. Som listkommentator ska det bli mycket intressant att se vad det innebär för listan 21 augusti.
Lars Nylin
