GEMA vinner över Suno i tysk domstol, och stora delar av AI-förordningen började gälla den 2 augusti. Daniel Johansson rivstartar hösten och analyserar vad det innebär för branschen.
Tyska GEMA stämde Suno i januari 2025, efter att man med en äldre version av Sunos AI-modell (version 3) under 2024 lyckats generera låtar som mer eller mindre lät som kopior av originalen. Bland låtarna fanns Big in Japan och Forever Young av Alphaville, Daddy Cool av Boney M, Brother Louie av Modern Talking, och ett par andra. Här kan man lyssna på låtarna som de återgavs genom Suno.
Eftersom GEMA företräder verksrättigheterna för dessa låtar, var det också dessa specifika låtar som stämningen grundade sig på, även om syftet från GEMA hela tiden varit att principerna ska gälla för hela den katalog man företräder. Under 2025 genomfördes hearingar i domstolen i München, och i fredags kom så beslutet:
Suno fälls för intrång i de rättigheter som GEMA företräder.
Domslutet innebär att Suno alltså brutit mot tysk lagstiftning, när man lagrade de här låtarnas mönster på ett sådant sätt att det var möjligt att återge dem så exakt.
Att prompta fram låtar på det här sättet går inte att göra med Sunos senare versioner (det var en av de stora förändringarna med version 4), numera har man byggt in starkare skyddsmekanismer. Men rättegången gällde ju inte vad som är nu, utan vad som hände då.
Den tyska domstolen (motsvarande samma nivå som tingsrätt i Sverige) avvisade Sunos argument att tysk lagstiftning inte skulle gälla, eftersom Sunos AI-modell tränats i USA. Det här är helt i enlighet med hur AI-förordningen är formulerad, och är kanske en av de viktigaste delarna i domen. Inom EU råder en upphovsrättslagstiftning som gäller oberoende av var i världen modellerna tränats.
Från tech-håll har man luftat ganska högljudd kritik kring det här, eftersom man menar att EU:s hårdare lagstiftning sätter krokben för europeiska företag, samtidigt som amerikanska techbolag överväger att helt stänga ute europeiska användare.
Domslutet innebär ytterligare att det är AI-plattformen som är ansvarig för output, och inte användaren, också en viktig detalj (som liksom på UGC-området ifrågasätts av techbolagen). Man skulle kunna argumentera för att det var GEMA som själva gjorde intrånget när man så att säga ”tvingade” plattformen att skapa kopior av ovan låtar, men det avfärdade domstolen.
Och slutligen slår domen fast att träningen som Suno gjorde med de här låtarna krävde en licens från första början och därmed inte ska ses som något som faller under undantaget för text- och datautvinning (TDM, Text and Data Mining), eller det som i USA kallas ”fair use”. Domstolen ansåg att när en modell lagrar verken så att de kan återges nästan identiskt, handlar det om ett direkt upphovsrättsintrång.
Suno har nu blivit ålagda av domstolen att avslöja hur mycket pengar man har tjänat på det hela och betala ett skadestånd, som inte bestämts. Men, domen kommer sannolikt överklagas.
Det här var en dom i lägsta instans, och Suno har meddelat att man inte håller med om domen och ”överväger alternativen”. Mest troligt är att man kommer överklaga till nästa nivå, det vill säga motsvarande hovrätt. Det har även OpenAI gjort för det domslut som föll i november i förra året, i samma domstol, där GEMA också vann (då gällde det låttexter).
Det brukar ta någonstans mellan 12 till 18 månader innan en sådan rättegång i nästa instans genomförs, så andra halvan av 2027 kan vi i så fall kanske förvänta oss att nästa omgång mellan GEMA och Suno genomförs.
Så, vad betyder det här för branschen och utvecklingen framöver?
Som jag nämnde tidigare går den här sortens output inte längre att göra på Suno, men domen sträcker sig längre än att enbart beröra outputen av just de sex låtar som stämningen handlade om. Domen kanske blir som viktigast för framtida rättegångar, både i Europa och i andra delar av världen, snarare än att det kommer innebära några förändringar på AI-området här och nu.
På 00-talet krävdes det rätt många olika rättegångar och domar i flera olika länder, under många år, innan det nya juridiska paradigmet kring digital distribution hade satt sig.
Det är långa ledtider, en fällande dom i nästa instans, under andra halvan av 2027, skulle troligen också överklagas, och väljer den tyska högsta domstolen att ta upp fallet har vi kanske ett prejudikat först sent 2028, eller mest troligt 2029. Och risken finns ju alltid att högre instanser kommer fram till något annat.
Domen som föll i fredags kommer troligen i sig självt inte ändra någonting i stunden, Suno kommer inte tvingas ändra vad de gör i nuläget (varken för europeiska kunder i stort, eller andra). Jag tror att fler rättegångar måste genomföras, som till exempel de i USA, som måste komma fram till samma slags slutsatser.
RIAA, Sony Music, Universal Music Group, och Suno håller just nu på med förhandlingar och skickar in olika inlagor till den federala domstolen i Massachusetts för just det caset (majorbolagen vs Suno, förutom Warner). Kommer man inte överens inom den närmaste framtiden, kommer det fallet alltså också gå till rättegång, och då troligen någon gång under 2027.
Även de andra stämningarna i USA, grupptalan från artister etc, befinner sig i ett förberedande skede. Och så har vi ju danska Koda:s stämning av Suno, som liknar GEMA:s stämning, som också är i ett förberedande skede.
Oberoende av vad, ur ett större perspektiv, är den tyska domen naturligtvis en tydlig seger för upphovsrätten gentemot AI-plattformar som tränar olovligt på en massa musik. Inte minst för att det just handlar om ett upphovsrättssällskap.
Om vi tänker oss att domstolen i München hade gått den andra vägen, och friat Suno, då hade det sett klart mer skakigt ut framöver. Här måste man också säga att AI-förordningen (EU AI Act) troligen haft stor påverkan i domstolens bedömning.
Om vi därmed lämnar Suno-domen, och fokuserar på den andra stora saken som hänt senaste veckan: Huvuddelen av EU:s AI-förordning började gälla i söndags, den 2 augusti.
Media har generellt fokuserat mycket på de transparenskrav som nu gäller, men det var inte bara de som trädde i kraft i söndags, det mesta i förordningen började gälla den 2 augusti.
Alla EU:s medlemsstater måste till exempel ha etablerat minst en nationell AI-sandlåda, och EU:s centrala AI-kontor och medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter har nu formell rätt att börja övervaka och upprätthålla reglerna.
I Sverige är det Post- och telestyrelsen (PTS) som fungerar som den centrala myndigheten, men ansvaret har fördelats ut på alla myndigheter som ansvarar för specifika områden. Det är också PTS som tillhandahåller sandlådan, där företag kan utveckla och testa AI-lösningar utan att riskera några juridiska påföljder, dvs få direkt feedback från PTS och myndigheter om AI-lösningen håller ute i verkligheten.
När det så gäller de nya transparenskraven publicerade EU-kommissionen i juli riktlinjer för att hjälpa leverantörer och användare att uppfylla de nya transparenskraven.
För leverantörer, som till exempel streamingtjänster, innebär reglerna bland annat krav på att utforma system som informerar användaren om man interagerar med AI i en app eller tjänst, samt att man måste implementera märkning för AI-genererat innehåll.
Plattformar för generativ AI ska i sin tur bygga in märkning i det som genereras, för att göra det möjligt att identifiera ursprung. Det här gäller inte bara för musik, utan för bild, film, text och allt annat. Ansvaret läggs alltså på själva plattformarna, alltså på ett Suno, ett OpenAI med ChatGPT och DALL-E 3, ett Google med Gemini och Flow Music osv.
För AI-system som redan finns på marknaden ska märkningskraven vara uppfyllda senast den 2 december 2026, med en övergångsperiod här under hösten.
Någon som skapar deepfakes, till exempel använder sig av en artists sångröst, är själv ansvarig för att både inhämta godkännande och tydligt ange att det handlar om syntetiskt skapat innehåll. Här läggs alltså ansvaret hos den som de facto använder någon annans röst eller utseende.
Vad innebär då allt detta för musikbranschen?
I teorin, från den 2 december i år ska det inte längre finnas någon tvekan kring om en låt är AI-genererad eller inte på streamingtjänster, det ska tydligt framgå. Alla AI-plattformar ska märka upp, inte bara hela låtar utan även stems och samples, så att det följer med genom hela processen genom distributörer och upp till streamingtjänsterna.
I praktiken tror jag dock det kommer bli mycket svårare än i teorin.
Hur blir det med musik där kanske trummor och gitarr är AI-genererade (med en lagligt licensierad plattform), men resten är mänskligt skapat? Kommer även det minsta lilla AI-element i en låt ”fläcka ner” hela låten och få en AI-tagg på sig?
Eftersom plattformarna för generativ AI nu (eller senast 2 december) har skyldighet att märka allt, även en enskild stem, eller för den delen en några sekunder lång sample, bör det i praktiken innebära att distributörer och streamingtjänster ska kunna identifiera och informera om all form av generativ AI i en låt, även om det endast handlar om en liten del. Jag tror det kommer bli svårt.
Vad som sedan händer med denna information är inte klart. Kommer streamingtjänsterna märka binärt (på samma sätt som Deezer till exempel gör), dvs bara med alternativen AI eller inte AI? Eller kommer det tredje alternativet ”delvis AI” finnas med? Eller något annat?
Dessutom, AI-förordningen innebär inte ett generellt, automatiskt krav på att AI-plattformar måste licensiera allt skyddat material de tränar på, den stora nyckelfrågan i allt det här.
Det här har vi skrivit om tidigare här på MI, branschens företrädare har ju varit starkt kritiska till att de nya EU-reglerna ”endast” ger rättighetsinnehavarna rätt att reservera sina rättigheter (opt-out). Till exempel har ju Musikerförbundet, SAMI och Symf här i Sverige gjort en gemensam opt-out.
Samtidigt innebär reglerna som trädde i kraft i söndags att existerande AI-plattformar måste ha på plats teknik som klarar av att hantera opt-outs. Vilket mer eller mindre tvingar plattformarna att licensiera all musik som är reserverad.
Alla de stora bolagen har också gjort sina opt-outs, och de flesta digitala distributörer har implementerat funktionalitet som gör det möjligt för skivbolag och enskilda artister att välja. DDEX, som tillhandahåller de metadatastandarder som används i kommunikationen har uppdaterats med specifik flaggning för reservering, eller så kallad TDM Opt-Out.
Idag är det dock få distributörer och streamingtjänster som utesluter genererad musik som kommer från olicensierade plattformar. Tidal, Believe och Tunecore är några av de få exempel som finns. Dessutom finns det redan tiotals miljoner låtar på streamingtjänsterna som skapats med tidigare versioner av AI-plattformar.
Jag har själv ett gäng AI-låtar som jag genererade redan 2022 på AIVA (långt innan Suno och Udio, ett experiment), som ligger uppe på streamingtjänsterna och som än så länge inte har någon som helst tagg på sig.
Summa summarum, sakta men säkert börjar någon form av struktur byggas upp, men det kommer ta tid.
Domen i Tyskland i fredags är historisk, det är den allra första domen någonsin där Suno officiellt fälls för intrång i upphovsrätten. Men inte bara det, det är faktiskt den allra första domen någonsin, globalt, mot en tjänst för generativ AI för musik.
Och det kommer bli mycket intressant att se hur tillämpningarna av AI-förordningen kommer se ut i praktiken framöver.
Samtidigt verkar det som om en ny generation inte bryr sig speciellt mycket om huruvida musiken är AI-genererad eller inte. Det senaste exemplet är Slickar på snöret med Rök Liza, som varken försökt undanhålla eller mörka att musiken genereras på Suno (här är Rök Lizas Suno-sida).
Remixen av Slickar på snöret av Mio Johansson är just nu mycket populär och har 2,6 miljoner streams på Spotify.
Kort sagt, semestern är över, det ser ut att bli en spännande höst.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
