Konsert- och festivalsommaren rullar på. Daniel Johansson räknar på hur många människor som behövs för att dra runt den svenska livemusiken, och konstaterar att siffran är stor, väldigt stor.
Jag hade en intressant dialog med en granne som gärna går på konsert lite nu och då, och som var på Linkin Park i Stockholm för nån månad sen.
Vi började prata om vad som krävs för att genomföra en sån konsert, ljud och ljus, roddare, scenbyggare osv, och jag bad honom gissa (jag har ju ändå lite livebakgrund från tiden i Hultsfred).
Han funderade några sekunder, och sade: ”Kanske 100-150?” Jag fick känslan av att han tyckte han tog i.
Jag svarade: ”Multiplicera det med 10, så är du närmare sanningen.”
Och så fortsatte vi prata om ditten och datten, om när Fred Durst i Limp Bizkit vägrade ha kameror i scendiket på Hultsfred 2001 för storbildsskärmen (trots att det var avtalat), han vägrade helt enkelt gå på scen, och vi (med Rockpartys ordförande Patrik ”Axl” Axelsson i spetsen) i slutändan lyckades förhandla fram så att min gamle gode vän Olle fick sitta på huk ensam längst bak i staket-kilen med en VHS-kamera och filma hela konserten.
Men nu var det ju Linkin Park det gällde, anno 2026, och jag kunde inte släppa det där samtalet med grannen riktigt. Som ni vet är jag ju lite dum i huvudet på det sättet, jag måste räkna på allt.
Vi brukar ju inte rapportera och analysera livemusiken här på MI, utan mer på den inspelade musiken och sådant som är relaterat till musikförlag etc (helt enkelt för att det är Ifpi och Musikförläggarna som finansierar nyhetstjänsten). Vanligtvis brukar jag istället analysera livesektorn i samband med Musiksveriges statistikrapporter, men tänker att jag gör ett litet undantag i den här krönikan.
Hur som helst, när jag kom in igen efter mitt samtal med grannen började jag lista alla som behövs för att genomföra en konsert i storleken sådär 40 000 besökare. Sen var ju steget ganska litet till att försöka räkna ut hur många som behövs för att dra runt den svenska livemusiken under ett år.
Passande nog släpptes ju den senaste versionen av Evenemang i siffror också förra veckan, som vi skriver om här.
Publiken har självklart oftast fokus på artisten/bandet på scen, och tänker inte alltid på allt som finns där bakom, som gör hela upplevelsen möjlig. Det är inte så konstigt, och är väl egentligen ett gott betyg, fokus SKA ju ligga på det som händer på scenen. En konsert där besökarna främst kommer ihåg monitorteknikern är knappast lyckad.
(Här en klassiker när Flea i Red Hot Chili Peppers är vansinnig på monitorteknikern i två minuter, innan Anthony Kiedis avslöjar vad problemet är…)
Så, här kommer en lista över hur många som troligen behövs för att genomföra en konsert med sådär 40 000 besökare. Det handlar inte specifikt om Linkin Park här, jag har ingen aning om exakt hur många som var involverade på just den konserten, utan bara vad som är rimligt generellt.
Ledningen i urval (5-10 personer)
– Tour Manager (följer med bandet på turnén)
– Production Manager (ansvarig på plats)
– Arrangören (promoter som bokat, t ex Live Nation)
– Arenachef/venue-ansvarig
– Stage Manager (regissören bakom scenen)
– Hospitality Manager, m fl
Ljudteamet (15-20 personer)
– Ljudtekniker Front of House (mixertornet)
– Monitortekniker (sköter ljudet som artisterna hör, på scen)
– Högtalartekniker (riggar och hanterar de stora högtalarsystemen)
– Scentekniker (drar kablar, riggar mickar, kontrollerar batterier etc)
Ljus/video/effekter (30-40 personer)
– Ljustekniker (sköter ljusbordet, som de flesta konsertbesökare nog aldrig sett)
– Videoproduktion för storbildsskärmar
– Kamerafolk (endera på plats på scen/dike, eller sköter kranar och distansstyrda kameror)
– Systemtekniker (ser till att allt funkar, hanterar ström osv)
– Följespottar (de modigaste där höjdrädsla inte är bra att ha på cv-et)
– Pyroteknik och effekter (eld, rök, laser osv)
Scen och backline (70-80 personer)
– Backline-tekniker (minst en för varje bandmedlem + annat)
– Scenassistenter (vatten, handdukar etc)
– Roddare inlastning och uppbyggnad (de morgonpigga, sådär 20-30 pers)
– Roddare på plats under kvällen
– Roddare rivning och utlastning (de nattpigga, sådär 20-30 pers)
Scenbyggare, dekor etc (10-15 personer)
– Tour Carpenters (leder arbetet med att bygga upp scendekoren)
– Scenbyggare
Bonusfakta: På U2´s 360 Tour (2009–2011) tog scenen fyra dagar att bygga, och ett par dagar att montera ner, så man hade tre scener ”igång” samtidigt. När U2 spelade live i Dublin höll redan scenen i Ullevi på att byggas, samtidigt som den tredje scenen hade skeppats till Gelsenkirchen i Tyskland, som var nästa stopp efter Göteborg. När Ullevi var klart skickades just den specifika scenen vidare till Chorzow i Polen och byggdes upp samtidigt som konserten i Tyskland, och så höll det på i över två år.
Hospitality och backstage (20-30 personer)
– Tour Chefs (ett par stycken minst, alla i det interna crewet på sådär 100-120 personer ska ju ha käk också hela tiden)
– Assistenter till kök (disk, skala och hacka osv)
– Serveringspersonal
– Logevärdar (några stycken som servar band och gäster)
– Klädfolk (scenkläder behöver tvättas, och i vissa fall byts det utstyrsel hejvilt på scen)
– Runners (lokalt folk som åker och hämtar när det saknas något)
– Shuttles (chaufförer som kör alla i det inre crewet till hotell, flygplats osv)
Front of House Op. (200-250 personer)
– Ledningen, gate manager, biljettansvarig, kökoordinator etc
– Biljettskannare/entrévärdar
– Ordningsvakter
– Allmän servicepersonal
– Yttre publikvärdar (hjälper till utanför konsertstället/arenan)
– Inre publikvärdar (inne på arenan, vid avgränsningar, sektioner etc)
Bar och restaurang (200-300 personer)
– Serveringspersonal vid försäljningsställen
– Enhetschefer vid varje ställe
– Backrunners (springer hela tiden och fyller på)
Merch (30-40 personer)
– Merch Managers
– Säljare, både lokala som anlitas för varje plats, och såna som följer med på turnén
– Stock counters (jobbar bakom kulisserna, öppnar kartonger, fyller på osv)
Och se där, vips var vi uppe i 700–800 personer.
Jag har alldeles säkert räknat för lite och missat en del roller, men jag skulle inte vara förvånad om det behövs sådär 1 200–1 500 personer för att en konsert med Håkan Hellström ska kunna hända på Ullevi.
Det är lite som när man går på bio, bränner av ett par timmar och lämnar salongen när eftertexterna börjar. Den genomsnittliga Hollywod-filmen har sådär 600–800 personer i eftertexterna.
Min poäng är denna, musikbranschen är en bransch som bygger på massor av människor som jobbar bakom kulisserna. Och det gäller inte bara i livebranschen, det gäller även i de andra delarna av branschen. Bakom och kring en artist eller ett band står mängder med personer och företag med olika roller.
Kanske borde man efter varje konsert köra igång eftertexter på storbilden, med precis varenda kotte som varit med och gjort det möjligt. Å andra sidan, vem skulle stanna och titta…
Jag räknade ut ett litet genomsnitt och kom fram till att det behövs ungefär 20-30 personer per 1 000 besökare på en fristående konsert.
På en festival är siffran högre, och borde landa någonstans kring 50-60 personer per tusen besökare. Trots allt, en festival pågår vanligtvis under en längre tid och inkluderar en massa annat runt omkring.
Baserat på siffror från Stim, rapporten Evenemang i siffror, och statistik från Myndigheten för kulturanalys, bör det rimligtvis vara ca 13-14 miljoner sålda konsertbiljetter under ett år (till konserter som både arrangeras av statligt finansierade verksamheter, och rent kommersiella arrangemang).
Vi lägger till det åtminstone någon miljon som går på någon form av festival som säljer biljetter, samt ungefär 3-4 miljoner som går på öppna gratisfestivaler och stadsevenemang, som t ex Kulturkalaset i Göteborg, Malmöfestivalen (som ensamma redovisade 1,4 miljoner ”besök” under de 8 dagarna förra året), Linköpings stadsfest, Skärgårdsfesten i Karlskrona, Hamnfestivalen i Luleå osv.
Här är MI:s festivalguide för övrigt.
Då behövs det ungefär 500 000–600 000 personer som på något sätt jobbar för att hela livemusiken ska gå runt under ett år i Sverige. Inte individer, många jobbar ju på flera konserter och festivaler under ett år, inte minst den professionella avlönade personalen. Men även många volontärer jobbar också på flera evenemang, det är ju något av en kultur i Sverige att finnas med och hjälpa till på festivaler och konserter.
Givet det, min lilla bedömning är ändå att ca 200 000–250 000 unika individer krävs per år för att den svenska livemusiken ska kunna fungera, varav ca 40 000–50 000 i någon grad är professionella och avlönade, inklusive självklart artisterna och musikerna.
Evenemang i siffror kommer fram till att 116 000 individer var ”sysselsatta” (avlönade) i det man kallar KEP (Kulturevenemangspopulationen) under 2023, som också inkluderar alla andra kulturområden, varav 71 000 var tillfälligt anställda. Så ovan uträkning är inte helt orimlig.
Alla som jobbar i branschen vet självklart om det här, för att kunna driva runt musiken krävs så ofantligt många människor bakom kulisserna. Och det gäller inte bara livemusiken, utan alla delar av musiken. Men det där kommer inte alltid fram.
Eller som en släkting uttryckte det under ett annat samtal: ”Varför ska skivbolagen ta en massa pengar, det är ju gratis att ladda upp musik nu för tiden?”
En halvtimme senare, efter att ha bombat med begrepp som A&R, Social Media Manager, synkronisering, distribution, claimning, statistisk analys, plugga, pitcha, metadata, sampling, PR, avräkning, musikförlag, skillnad mellan verk och master, konstaterade hon krasst: ”Det är mer komplext än vad man tänker…”
Jag tror det där är en av de stora utmaningarna för musikbranschen, att förklara inte bara för grannar och släktingar hur allting hänger ihop, utan lika mycket för politiker och journalister.
Det är så lätt att bara se ”det som händer på scenen”, och inte se hela bilden, att bakom en artist eller ett band finns mängder av människor med specifika kompetenser och roller som tillsammans med stjärnorna gör allt möjligt.
Så, sista tanken innan jag tar några veckors semester från MI går till alla som jobbar bakom kulisserna, ni gör ett jäkla jobb. Utan er hade det inte gått. Och till sommarens alla monitortekniker, jag hoppas ni slipper the Flea moment. 🙂
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
