Indierock från Dublin, drömpop från Örebro och ett tidigare outgivet 70-talsspår från Rolling Stones, finns med bland veckans val från MI:s Lars Nylin och Christel Valsinger.
Christel väljer:
Becky & The Birds – Trasslig (ep)
Har man redan hört singlarna Wondering, Paris och Do You Miss Me så bjuder ep:n Trasslig bara på en ny låt plus några kortare spår av intro- och interlude-karaktär. Men allt sitter fint ihop som en mer fullödig introduktion till den drömska, genreöverskridande musik som är signerad Thea Gustafsson från Örebro. [4AD]
Pillow Queens – Handsome Wife (låt)
Säg hej till skev indierock från Dublin! Den här låten släpptes i juni, men har inte rönt någon större uppmärksamhet i Sverige, så den får vara med ändå. Pillow Queens har turnerat med band som Pussy Riot och Idles och släpper sitt debutalbum i september. Handsome Wife bjuder på vresiga gitarrer och skönt sprucken sång från vokalisterna Sarah Corcoran och Pamela Connolly, som även spelar bas och gitarr.[Pillow Queens]
MisterWives – 3 Small Words (låt)
New York-gruppen Mister Wives har precis släppt sitt tredje album Superbloom. 3 Small Words är catchy elektronisk pop med maffig refräng och en text om de där tre små orden somna vara så svåra att säga när de verkligen betyder något. [Fueled By Ramen]
Lars väljer:
Taylor Swift – Exiles (med Bon Iver) (låt)
Taylor Swifts nya album Folklore kan av cyniker avfärdas som ett lite genomskinligt försök att ta ett steg från den pop-piedestal hon placerat sig på, till något mer, ähum, trovärdigt. Men varför ens bry sig om positioner. Bra är bra, dåligt är dåligt, oavsett hur en artist framtonar. Men nog med sådana grubblerier. I en låt passerar Folklore alla former av djupanalys. Den bara är. När Swift möter indiekungen Bon Iver i Exiles blir följden såväl tid-, som hud- som genrelös. En av årets låtar, och även albumet är klart starkt [Universal].
Rolling Stones – Scarlet (låt)
Från nånstans mellan albumen Goat’s Head Soap och It’s Only Rock’n’roll har Mick Jagger hittat en låt där Jimmy Page gästar och dominerar med funkriffande gitarr. Perioden brukar stämplas som den när Stones började gå på rutin, tappade det helt unika på album, blev mer av en show. Men detta är i så fall ett häftigt undantag från den nedåtgående kurvan. Det är extremt märkligt att den inte ansågs platsa på något album [Universal].
Holly Humberstone – Overkill (låt)
Låt nummer tre från Englands svar på Phoebe Bridgers låter som…Phoebe Bridgers! Men den är likväl ännu ett bevis på att här har den brittiska scenen på gång en superbegåvning i fältet mellan pop och folk, mellan påtagligt kommersiellt och mer ”alternativt” [Holly Humberstone].
