Okategoriserade 3 september 2019

En stilla önskan

Hösten är här och Musikindustrins Lars Nylin känner ett visst vemod över en alltmer saknad vän; den mogna albumartisten av den gamla sorten. Sist i veckans krönika kommer en intressant nyhet för alla MI-läsare!

Bob Lefsetz. Det är lätt att återvända till det namnet. Branschtyckaren Lefsetz svingar hårt i sin blogg på lefsetz.com, oftast riktat mot amerikansk musikindustri inklusive artister.

Lefsetz har tagit som sin uppgift att få branschen att inse att det slutliga paradigmskiftet mot streaming skett även i USA. I tisdagens inlägg insinuerar han att i synnerhet amerikanska media inte fattat det, att media ännu är fixerade vid albumförsäljning och albumlistor på ett old school sätt. Han kallar till och med media för ”idioter” för att de, media, är så fascinerade av placeringar. I det nu aktuella fallet kring Taylor Swifts nya album Lover.

I Sverige tycker jag inte det finns skäl att slänga iväg uppercuts på motsvarande sätt. Vi är några år före USA i processen, Spotify står för 90 % eller mer av musiklyssnandet och vi är så att säga redan inne i den nya sanningen på gott och ibland ont. ”Landet och branschen har gått igenom torktumlaren länge nog nu. Det är normen oavsett hur länge man jobbat ” som Universal Musics nye VD Joakim Johansson formulerade det i förra veckans nyhetsbrev från oss.

Personligen kan jag snarare vara förvånad över att svenska medier inte är mer bekymrade över att omvälvningen haft ett uppenbart offer: mogna artister i allmänhet och deras album i synnerhet.

Det är i dag extremt svårt att nå ut som typisk ”albumartist”. Streaming även för tunga pjäser som Ulf Lundell begränsar sig ofta till 200 000 streams per låt eller mindre. Där hamnar exempelvis spåren från Lundells ändå relativt hyllade och uppmärksammade Tranorna kommer. Hans stora titlar ligger på 5-8 miljoner – och en topp i unika Öppna landskap på 16 – men när det kommer nytt når det inte genom i bruset.

Ikoniska artister som aldrig haft en stor skivpublik – John Holm är ett exempel – når inte över en halv miljon med sina tyngsta titlar i karriären. När artister av Holms ”sort” – som Magnus Lindberg häromåret – släpper nytt och unisont hyllat landar det på 50-100 000. Strax albumaktuella CasjaStina Åkerström, som nått rimliga nivåer så sent som kring förra albumet, ligger i nuläget på 90 000 för den senaste singeln.

Vare sig musikbolag eller ännu mindre medier har några skyldigheter i sammanhanget. I dag ser vi vad publiken verkligen konsumerar, om man vill är det betydligt mer ”rättvist” än tiden när pelarreklam, medier och butiker ofta pekade skivköparen i en riktning.

Men som albumfixerad veteran ser jag en allt större utmaning torna upp sig. Vare sig det handlar om album eller enstaka låtar måste det gå ihop att göra nya inspelningar.

1 000 ex från merchbordet och 300 vinylalbum räcker liksom inte. Jag hör allt fler slå fast med säkerhet att det inte är någon vits att spela in nytt. När en artist som Mauro Scocco dyker upp på scenen igen (med Tomas Andersson Wij under sommaren) tänker jag: ”är det någon vits ens för honom att spela in, om han vill?”

Exakt hur det ska gå till att möta utmaningen har jag inget facit för. Men jag kan tycka att det borde kunna gå att göra åtminstone lite mer hos såväl större bolag som hos medier. Jobba en aning mer mot kataloger, men i synnerhet göra det plausibelt att släppa nytt.

För jag hoppas och tror att inte den allmänna uppfattningen är att ett artisteri ”på skiva” tar slut någonstans vid 40.

*

Lasse Winnerbäcks kommande album blir lite test av hur långt en ändå ganska arketypisk albumartist kan nå vid 43 år – en extra knorr är att det sker utan backning av en major. Ännu mera så Håkan Hellströms hittills mest omskvallrade uppföljare till Illusioner. 45 år är smått lastgammalt jämfört det mesta som passerar en miljon streams av spår från frontlineartister.

*

På den andra sidan spektrat, ”ny Spotifyorienterad musik”, är däremot statistiken sensationell åt motsatt håll. Läs gärna artikeln om svensk-amerikanska Buddy’s och deras artister.

*

Nyheten om den nya scenen Fållan i Stockholm, med uppåt 2400 i kapacitet i ett volymmässigt oömt område söder om innerstan, blev för oss i huvudstaden en klar ljuspunkt efter ett så här långt dystert år på livefronten.

*

Det är lätt att ironisera över stödgalor, hur välmenande dom I grunden än är. Men Avicii Tribute Concert for Mental AwarenessFriends Arena i Solna 5 september har jag svårt att någon vid sina sinnens fulla är cynisk över. Tim Berglings familj och stiftelse Tim Bergling Foundation stöttar organisationer som bland annat arbetar förebyggande mot självmord. David Guetta, Rita Ora, Adam Lambert, Kygo och Dimitri Vegas tillhör dem som kommer att hylla Avicii och hans verk ihop med en 30-mannaorkester. Inte minst kommer nog Aloe Blacc att märkas, han har som bekant stått för sången på några av Berglings största låtar. Biljetterna släpps 5 september.

*

Sist men inte minst: den här veckan byter Musikindustrin.se distributör av nyhetsbrevet. Som alltid vid övergångar kan vissa barnsjukdomar uppstå. Hör gärna av sig om du är prenumerant och något ser tokigt ut. Har du inte fått mailet så titta i din skräpkorg och se till att godkänna avsändaren för framtida utskick!

Lars Nylin