Nyheter 8 mars 2019

”Statement blev till en rörelse”

Festivalen Statement gav internationellt eko och stort genomslag i media för beslutet att inte välkomna cis-män. Upprörda röster menade att separatism är fel väg att gå, medan besökare vittnade om att för första gången känna sig trygga på festival. Nu finns boken om Statement här. Vi har pratat med festivalens initiativtagare Emma Knyckare.

Det var sommaren 2017, när rapporterna om sexuella övergrepp och trakasserier på festivaler duggade tätt, som Emma Knyckare drog iväg en tweet som blev starten till Statement Festival: “Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke-män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”

Responsen blev överväldigande. Artister och frivilliga inom en mängd olika områden hörde av sig och ville var med och det som inte var en helt genomtänkt tweet blev så småningom till ledningsgrupp, projektgrupp och ett år av hårt arbete. Parallellt möttes Emma och festivalen av kritik för idén att exkludera män från festivalen. Det kom också hat och hot och tre personer valde att anmäla festivalen till Diskrimineringsombudsmannen. Statement Festival fälldes av DO, men inte för att ha diskriminerat någon på plats – det kom faktiskt en man och han släpptes in – utan för kommunikationen av festivalen som ett arrangemang för icke-män.

I boken “Patriarkatet får inte festa med oss” berättar Emma Knyckare historien om Statement festival. Från idé till genomförande, om hinder mediarapportering, kritik och hot. Men också om en rörelse full av människor som vill förändra världen. Dessutom delar hon och arrangörsgruppen med sig av tips om hur man går tillväga för att arrangera en festival, med allt vad det innebär, från artistbokning till finansiering och PR.

Ångrade du någon gång att du drog igång Statement-projektet?

– Det gjorde jag faktiskt inte. Vi var ju 30 personer i projektgruppen och en ledning på sju, som jag ingick i. Och våra familjer blev ju lidande av allt ideellt arbete på kvällar och helger. Så det jag var mest rädd för var att någon i gruppen skulle känna att det inte var värt det. Men det var det ingen som gjorde.

Mediarapporteringen har mest handlat om huruvida Statement festival i sin separatism var laglig eller inte. Men vad var det mest peppiga Statement?

– Alla som var glada. Att vi skapade en fet musikfestival och en trygg plats och frizon. En del av succén med själva festivalen var att så många var med från början, från att vi drog igång en Kickstarter-kampanj med målet att samla in en halv miljon på 30 dagar. Statement blev till en rörelse.

Ni gjorde ju också en slags inventering av säkerhet på festival och hittade flera områden som kan förbättras. Berätta!

– Ja jag åkte till exempel på Peace & Love och tänkte “varför står bajamajorna i en mörk dunge? Vad händer om man ställer dom mitt i festivalområdet.” Vi jobbade också med hur man kommer till festivalen och hem och vi jobbade med trygghet. Ickebinära och transpersoner är ju de i samhället som utsätts för mest skit, förutom kvinnor, så en enkel grej var att i entrén fråga “är det okej att jag kroppsvisiterar dig?”

Du nämner i boken att Tjejmilen inte är att betrakta som diskriminering, men Statement Festival är det. Hur motiveras det?

– Det finns en paragraf i lagen som säger att det olagligt att särbehandla på grund av kön, men att det kan vara okej om det finns positiva effekter med att göra det. Sport är en sån grej. Kvinnor joggar till exempel inte på kvällen och de tar sig inte tid att göra det i två och en halv timme. Därför kan kortare lopp anses gynna kvinnors hälsa. En skulle kunna tänka sig att en trygg fest också gynnar kvinnors hälsa, men DO gjorde en annan tolkning.

Är du sugen på att göra en ny festival, eller arrangera mer över huvud taget?

– Innan jag började på P3 2010 så gick jag faktiskt en projektledarutbildning inom kultur. Men jag hoppade av, för jag ville hellre vara komiker. Men jag har lärt mig svinmycket av att göra detta. Det var ju också så många duktiga människor med.

– Så i höst gör vi en klubbturné! Det blir fyra stopp under september till november, i Stockholm, Umeå, Malmö och Göteborg. Det blir ny lineup varje gång med artister, DJ:s och komiker. Vi förbjuder inte cis-män att komma, men varför skulle de vilja det? Vi vänder oss till kvinnor, icke-binära och transpersoner. En ny festival finns också i sikte, men inte 2019.

Och om du skulle välja ut ditt bästa tips till den som vill starta en festival?

– Hela boken är ju en sorts uppmuntran till andra som vill ta sig vatten över huvudet, haha. Men tips: var kaxig, lita på din magkänsla och se till att alltid ha duktigt folk i ryggen.

Christel Valsinger

Foto: Annika Berglund