Bland alla begåvade kvinnliga låtskrivare och artister som klivit fram på den svenska musikscenen i år är Beatrice Eli en av de mest intressanta. Debutalbumet bjuder på syntig 80-talspop, trasig soul och rättframma texter.
Singeln Girls som släpptes i våras, stack ut med stora beats och en text om sexfantasier och varslade om att något stort var på gång. Medverkan på Kents Tigerdrottningen (låten Godhet) och festivalen Kentfest spädde på hajpen ytterligare. När nu Beatrice Elis debutalbum Die Another Day (Razzia) är här råder det ingen tvekan om att det är ett av årets mest emotsedda, åtminstone bland musikjournalister och fans av Scandipop.
Releaseveckan har bjussat på flera kritikerhyllningar, fin publicitet och inte minst Musikförläggarnas stipendium på 25 000 kronor (som visst delvis ska investeras i nya pluggar till Logic).
Albumet inleds med aktuella singeln Moment Of Clarity, en 80-talsrökare med samma hetsiga nerv som Flashdancehiten Maniac och ett ooo-slut som hämtat från Chequered Love med Kim Wilde från 1981. Låten är också den hittigaste på albumet, som skrivits av Beatrice Eli (Sony/ATV) ihop med Saska Becker och Daniel Ledinsky (Sony/ATV). Här finns också låtskrivarbidrag från Rudie Edwards, som Ledinsky har gruppen Happiness ihop med.
Daniel Ledinsky har sin största hit just nu med Tove Los USA-framgång Habits – Stay High, men har även tidigare legat på Billboard – Shakira/Rihanna-duetten Can’t Remember To Forget You som han skrev ihop med Erik Hassle, nådde plats 15. Saska Becker har bland annat skrivit åt Petter, Mange Schmidt, Ken Ring och PH3.
Tillsammans med Beatrice Eli skapar de elektronisk pop med inslag av r’n’b, soul och synthmattor. Moderna beats möter själfulla melodier. Men det som ger albumets tolv spår sin röda tråd är en genomgående trasighet, som jag tänker mig att det är Eli som för till bordet. Den finns i melodierna och den finns i hennes sångsätt som både luftar punkig attityd och naken ärlighet. När hon sjunger ”You can never love me enough, I hate myself too much” till ett sprucket piano I låten Coward känns det inte självömkande utan bara uppriktigt. Till och med när hon sjunger ”It’s a beautiful day, everything is gonna be ok” i det underbara titelspåret, känns det smärtsamt.
Kanske är uttrycket på Die Another Day för alternativt för de stora kommersiella framgångarna, men det är ett album som nästan kan stå som symbol för den svenska popscenen 2014, där begåvade kvinnliga artister och låtskrivare just nu tar allt mer plats.
Christel Valsinger
