15 maj 2012

Högklassig jazz på nya album

Den här veckan har MI:s jazzkonnäsör Göran Olson bland annat lyssnat på nya utgåvor med Miles Davis och Stan Getz – den sistnämnde i sällskap med bl.a Jan Johansson. Dessutom vill han rekommendera ett nytt album med den italienska trumslagaren Andrea Marcelli.

Stan Getz featuring Jan Johansson At Large [Storyville / Plugged]
För inte så länge sedan kom Stan Getz skiva från Nalen. Den var inspelad 1959. Getz kvartett bestod där av pianisten Jan Johansson, basisten Daniel Jordan och trumslagaren William Schiöpffe. Samma laguppställning har den här skivan, som spelades in i Köpenhamn i mitten av januari 1960.
När Getz sammetston blandas med Jan Johanssons kongeniala spel är det lätt att säga att stor musik uppstår. Det är två stämningsmålande lyriker som skapar en intim sfär som väcker beundran även dryga femtio år längre fram i tiden. Getz och Jan var ett konstnärspar som inspirerade varandra utan att ta till storsläggan. Harmoni och melodisk känsla var deras kännetecken.
Den första av albumets två cd-skivor lockar med tre evergreens: Night And Day, Goodbye och When The Sun Comes Out. Rena jazzkompositioner är Dave Brubecks In Your Own Sweet Way, Oscar Pettifords köpenhamnshyllning Café Monmarte Blues och Erik Norströms Pammie’s Tune. Med ett lätt vibrato smeker Getz fram Johnny Mandels ballad Just A Child i skivans ouvertyr. Som balladtolkare var han en titan och fortsättning följer i Jerome Kerns The Folk Who Live On The Hill och He Was Too Good To Me som trumpetaren Chet Baker lanserade. Born To Be Blues som sångaren Mel Tormé var delaktig i hör också dit och finalnumret The Thrill Is Gone tillhör samma melodikategori. Balladtemat bryts i Harold Lands Lands End och Richard Rodgers Younger Than Springtime. GO

Miles Davis [Storyville / Plugged]
Det här är ett collage där Miles Davis trumpet ringats in i fem olika sammanhang. Avstampet sker med tre nummer från Newport Jazz Festival 1955. Året därefter har han spelats in i Zürich. Nästa stopp är sedan Birdland i New York 1957 och samma år hade även Liederhalle i Stuttgart Miles i sitt program. CD 2 upptas helt av Miles Quintet i Zürich 1960.
I Newport är det en ren jamsession som spelats in. Med på scenen är även tenoristen Zoot Sims, barytonsaxofonisten Gerry Mulligan, pianisten Thelonius Monk, basisten Percy Heath och trumslagaren Connie Kay. Konsertens MC är ingen mindre än Duke Ellington. Monk har sina kompositioner Hackensack och ´Round About Midnight med.
Vid första besöket i Zurich är tenoristen Lester Young med. Four, Walkin’ och Lady Be Good utgör inslaget. På legendariska klubben Birdland återkommer Four. Inleder gör Cole Porters All Of You. Där ingår den idag mer eller mindre avglömde fine belgiske tenorsaxofonisten Bobby Jaspar. Bland Stuttgartkonsertens tre melodier finns en skön men kort version av Jerome Kerns Yesterdays med Miles i huvudrollen.
Miles kvintetts konsert i Zürich 1960 täcker hela skiva nummer två. Det är med sättningen Miles, tenoristen Coltrane, pianisten Wynton Kelly, basisten Paul Chambers och trumslagaren Jimmy Cobb. Helt klart en av Miles genom tiderna starkaste kombinationer. Fem nummer hörs ofta i långa lyckade upptagningar med speltider över femton minuter med ett undantag Fran-Dance. Övriga titlar är If I Were A Bell, So What, All Blues och avrundande The Theme går knappast att tacka nej till. GO

Andrea Marcelli Trio featuring Thomas Clausen [Storyville / Plugged]
Trumslagaren Andrea Marcelli är italienare, men har bott i USA tolv år och är numera verksam i Berlin. På meritlistan finns samarbeten med Wayne Shorter, Dave Liebman, Eddie Gomez, Mike Sterns och Bob Mintzer. Marcelli har komponerat fem av skivans nummer. Trions basist Davide Petrocca är även han italienare, men har såväl Belgien och Tyskland som hemvist. Samarbetat har han gjort med bland andra pianisten Monty Alexander. Solistiskt är han också åtråvärd. Danske pianisten Thomas Clausen har i princip spelat med alla amerikaner av format som verkat i Köpenhamn. Bland annat Ben Webster, Dexter Gordon, Jackie McLean och Frank Rosolino. Noteras skall också att han var med på den skiva som Palle Mikkelborg gjorde för Miles Davis.
Tillsammans gör musikerna en Berlin-inspelad skiva av klass. Clausen spelar i en Bill Evans anda som berör. Avskalat, eftertänksamt samt ytterst känsligt lägger han ut sina rena kristallklara slingor. Detta på en nivå som ger guldglans. Ingen överraskning för mig som njutit av hans livespel med Niels-Henning Örstedt Pedersen och Palle Mikkelborg. Synd att han inte oftare hörs på den östra sidan av Öresund när han här är inspelad i Berlin. Han svarar också för arrangemangen av Bacharachs A House Is Not A Home och Gillespies Con Alma.
Från standardrepertoaren har den välspelade trion valt Just In Time, All Of You och Waltz For Debbie. Ett oväntat inslag är Ellingtons vackra Sempre Amore som ingick i hans album Afro Bossa. Här gör Clausen en feature som biter sig fast. Det här albumet rekommenderas varmt. GO