23 februari 2012

Aktuell jazz på skiva

Såväl de svenska storheterna Monica Dominique och Palle Danielsson som de amerikanska jazzlegenderna Duke Ellington och Benny Goodman avhandlas den här veckan i jazzkonnäsören Göran Olsons spalt.

Monica Dominique & Palle Danielsson Togetherness [Dominique Records / Plugged]
Det är ett utsökt melodival som pianisten Monica Dominique och brorsan basisten Palle Danielsson hänger sig åt. Tretton lyriska melodier med ett superbt harmoniunderlag smeks fram. Jag säger ”smeker”, för melodierna får en omvårdnad som andas närhet till materialet.
Skivan öppnar med Matt Dennis intagande Angel Eyes. Där jag får associationer till pianisten Bill Evans samspel med basisten Scott LaFaro. När Palle tar hand om temat i Cole Porters Begin The Beguine går flaggan i topp. I den skira Clare de Lune med dess impressionistiska klanger har han också ett förnämligt solo på sin lott. Melodin tillhör ju en annan musikstil men parets respektfulla tolkning av stycket skall belysas. Så arbetar riktiga musikanter oavsett genre. Det lyser även igenom i Zdenék Fibichs Poem.
Monica är verkligen till sin fördel i den romantiska floran. Ett fint anslag och känsla för ljusa skira klanger lockar till den inbjudande stämningen. Hon bidrar också med sin egen melodi Soon It’s Spring. Inne på svenska inslag skall Povel Ramels Den Sista Jäntan även ingå i mosaiken. Michel Legrands kompositioner ligger paret nära vilket märks i You Must Believe In Spring, Once Upon A Summertime, The Summer Knows och What Are You Doing The Rest Of Your Life?. Thelonius Monks Ruby My Dear griper tag, det gör det när Monica och Palle går på djupet i ballader. Dit hör även My Funny Valentine och Laura. Kenny Wheelers lite snabbare och luftiga Everybody’s Song But My Own skall också framhållas. GO

Duke Ellington Big Band Live [Jazzhaus / Naxos]
I Stuttgarts Liederhalle framträdde Duke Ellingtons orkester i mars 1967.
Repertoaren innehåller klassiker som Johnny Come Lately skriven av Billy Strayhorn. Han har också skrivit bandets signaturmelodi Take The A-Train och Freakish Lights. Som parentes skall nämnas att Strayhorn, Dukes alter ego, dog några veckor efter konserten i Stuttgart. I Dukes The Shepherd är trumpetaren Cootie Williams stor solist. Han har också huvudrollen i Dukes Tutti For Cootie.
Stilriktigt klarinettspel svarar Russell Procope i Swamp Goo. Tenorsaxofonisten Paul Gonsalves har solistlotten i Knob Hill där stratosfärtrumpetaren Cat Anderson blixtrar också till i flera passager.
Blixtar till gör hela bandet i den avslutande Kixx där trumslagaren Rufus Jones är en pådrivande katalysator. GO

Benny Goodman Orchestra feat. Anita O'Day Big Band Live [Jazzhaus / Naxos]
Konserterna i Liederhalle i Stuttgart fortsätter. Nu med Benny Goodmans orkester, modell 1959. Som bonus ingår sångerskan Anita O’Day som vid den här tiden hade en glansperiod. Sångerskan framför bland annat sin klassiker Honeysuckle Rose, Earl Bostics Let Me Off Uptown, But Not For Me och Four Brothers. Kring Goodmans klarinett hörs bland annat vibrafonisten Red Norvo, tenoristen Flip Philips, trumpetaren Jack Sheldon, trombonisten Bill Harris och pianisten Russ Freeman. Samtliga solister med utstrålning.
Goodmans signatur Let’s Dance inleder konserten som följs upp av melodier som stod Goodman nära. Memories Of You, Air Mail Special, Body And Soul , In A Mellow Tone och Stompin' At The Savoy och Moonglow är exempel på bandets swingkaraktär som publiken gick igång på. GO