13 november 2009

i korthet – Katatonia, Andi Almqvist, Dave Rawlings, Mikael Samuelsson, Concrete Society

Män, män och återigen män. Dessutom allvarliga sådana. MI:s Lars Nylin har botaniserat bland veckans utgivningar och bl.a. imponerats av svenska Katatonia respektive Andi Almqvist.

Katatonia Night Is the New Day [Peaceville/Playground]
På baksidan av Katatonias nya album syns ett rödglödgat höstlöv. Troligen ger de associationer som skapas av det lövet bättre indikationer om hur Stockholmsgruppens åttonde album låter än alla tänkbara försök till etikettering. Efter 20 år har Stockholmsgruppen blivit en genreblandare av mått. Själva talar de om begrepp som goth, doom och prog. Men för en som inte är särskilt invigd i dagens hårda rockvärld är Night Is The New Day främst en glimrande uppvisning i melankoli. Suggestiv, vacker melankoli. Känslan höst har nog sällan formulerats bättre än så här på skiva. Föga överraskande har albumet mötts av rakt genom höga betyg och kommer troligen att vara en lågoddsare inför nomineringen till Grammisgalans rockkategori. Första singel är det enda albumspåret som aningen lämnar det vemodiga, Day And Then The Shade. LN

Andi Almqvist Glimmer [Rootsy/Warner Music]
Förra året släppte Pelle Ossler ett starkt album som förenade skånskt rockvemod med någon sorts europeisk blues. När Andi Almqvist i år på sitt tredje album ger sig ut i liknande musikaliska jaktmarker finns Ossler med som gitarrist. Han adderar i den rollen ytterligare ruffighet till ett album som stundtals är rent fysiskt i sin svärta. I övrigt går dock Almqvist och Ossler olika vägar genom ett sotigt Europa. Almqvist är exempelvis hela tiden påtagligt Tom Waits-involverad. Ett faktum som inte stör utan snarast förstärker bilden att Malmökillen tillhör våra vassaste poetiska rockberättare. Bästa spår: pianoballaden Amsterdam. LN

Dave Rawlings Machine a Friend of a Friend [Acony/Bonnier Amgo]
Gitarristen Rawlings är mest känd för att vara ständig vapendragare till sångerskan Gillian Welch. Men han har även samarbetat med bl.a. Ryan Adams, och någonstans mellan Welchs skira sång och Adams mer whiskeyrökiga uttryck finns detta egna album från Rawlings. Hans älskade Epiphone-gitarr från 1930-talet står ständigt i fokus, men även i Rawlings lite försiktiga röst finns färger som gör detta till ett klart begåvat alternativt countryalbum. I ett av spåren länkar Rawlings ihop Conor Obersts Method Acting och Neil Youngs Cortez The Killer till något som för en stund känns som den hittills bästa definitionen av den vaga musiketiketten ”Americana”. LN

Mikael Samuelsson Taube i Ligurien [Jogler/Border]
Den till synes ständigt skivaktuella Mikael Samuelsson har hämtat sin nya kollektion sånger ur Evert Taubes visskatt. Men lyckligtvis har Samuelsson inte nöjt sig med att göra ”ännu ett Taube-album.” Istället handlar det, som albumtiteln avslöjar, om visor från Taubes norditalienska period. Den glade bagaren i San Remo är troligen mest bekant, medan Målaren och Maria Pia är den inspelning här som MI nog anser adderar mest till det som Taube-tolkare som t.ex. Axel Falk redan utfört. LN

Concrete Society Diesel and Bones [Frontside/Universal Music]
När Stockholmsbandet Concrete Society kom fram på 1990-talet punkrockade de hejvilt i fotspåren på uppenbara inspiratörer som Bad Religion och Social Distortion. Men sedan hände något och 2006 kom de tillbaka med en låt, First To Blame, som inkorporerar åtskilliga doser klassiskt popsnickrande till det tidigare öset. Följden blev bra rotation på såväl Bandit Radio som på P3 Rockster. Utvecklingen fortsätter på det nya albumet. Där titellåten rent av kan etiketteras ”tungt dynamisk” och där singeln Coma – som även finns med i det nya spelet Bionic Commando – inte skulle skämmas på ett album med något av alla USA-band som slagit i fotspåren på Blink 182 och co. LN