9 oktober 2009

MNW fyller 40

På onsdag 14/10 firas jubiléet med en fest på klubben Strand i Stockholm. Där framträder ett tvärsnitt av bolagets historia: Nationalteatern, Blå Tåget, Commando och Archimedes Badkar, de sistnämnda framträder i originaltappning för första gången sedan 1970-talet.

Men festkvällen på Strand är bara ett av många sätt som MNW firas på. MI skriver på annan plats om de CD-utgivningar som är aktuella i samband med jubiléet, inklusive hyllningsplattan Retur Waxholm. Redan tidigare har MNW:s skivomslag summerats vid en utställning på Nordiska Muséet i Stockholm, i samband med utsällningen Proggens affischer. Vid nästa veckas MNW-fest släpps också boken Ljud från Waxholm, där journalisterna Håkan Lahger och Bengt Eriksson summerar bolagets historia.

MI frågar Lahger – som tidigare även tittat tillbaka på MNW:s historia boken Proggen – om vad han själv anser var orsaken till MNW:s genomslag. Lahger svarar:

1969 spelade det då okända skivbolaget MNW in en platta med en grupp döpt efter en svensk medeldistanslöpare. 40 år efter Gunder Häggs album Tigerkaka finns MNW kvar och kan nu fira fyra decennier som ett av landets viktigaste svenskägda bolag. Det firas bl.a. med en festgala, hyllningsplatta, återutgivningar och en bok om det viktigaste proggbolaget. Bilden: Ann-Marie Beckman-Forsberg, MNW.

1969 spelade det då okända skivbolaget MNW in en platta med en grupp döpt efter en svensk medeldistanslöpare. 40 år efter Gunder Häggs album Tigerkaka finns MNW kvar och kan nu fira fyra decennier som ett av landets viktigaste svenskägda bolag. Det firas bl.a. med en festgala, hyllningsplatta, återutgivningar och en bok om det viktigaste proggbolaget. Bilden: Ann-Marie Beckman-Forsberg, MNW.

– Det mest fantastiska med musikrörelsen, där MNW var navet och initiativtagare, var den infrastruktur som byggdes upp med en från ax till limpa-modell med eget skivpresseri, produktion och distribution. Det säkrade utgivningen oavsett trender och fluktuationer. Och därför fick MNW och de andra bolagen ut musiken och lyckades sälja exempelvis Nationalteatern och Hoola Bandoola i enorma mängder.

Håkan Lahger vill också korrigera en ofta förekommande karikatyr av MNW:

– MNW bestod av ett gäng entreprenörer men de var inte ute efter ära eller att tjäna mycket pengar. De var ute efter att skapa odödlig musik. Och det måste man säga att de lyckades med. Om man som jag (nästan) lyssnat igenom de 400 utgivningarna och tittat på omslagen till albumen så är antalet plattor med plakattexter och omslag där folk vevar med flaggor a´la Sovjet-affischer från Stalin-tiden försvinnande få. Kanske en eller två procent av utgivningen. Många tror att musikrörelsen och MNW var skäggiga män som satt i långa möten, röstade och förde protokoll över vilken som var den mest politiska musiken. När jag gick runt och pratade med de som var med visade det sig att MNW var en anarkistisk organisation som byggde på individuella initiativ och mycket humor.

MNW:s genomslag var som störst på 1970-talet. Band som nämnda Nationalteatern och Hoola Bandoola Band men även Blå Tåget och Contact tillhörde de största svenska banden alla kategorier. MNW hade inte minst många artister som fanns med även i den svenska samhällsdebatten. Denna status hade MNW delvis även in i 1980-talet, med band och artister som KSMB, Tant Strul, Eldkvarn, Rolf Wikström och Wilmer X. Senare var namn som Peter LeMarc och Stefan Sundström bolagets mest kända. Omstättningsmässigt var bolaget faktiskt som störst under 1990-talet då MNW hade uppåt 100 anställda.

I dag har MNW ingen aktiv A&R. Ann-Marie Beckman-Forsberg (bilden) är sedan flera år enda anställd, med huvudsaklig uppgift att sköta bolagets digra katalog, detta såväl fysiskt som digitalt. MNW-veteranen Beckman-Forsberg, som i dag arbetar med bas hos bolagets distributör Bonnier Amigo, summerar sitt bolag så här:

— Historien om MNW är kulturhistoria, och det är fantastiskt att MNW nu firar 40 år i branschen; ett bevis på att små bolag behövs och faktiskt kan överleva. Det som hände på 70-talet är kanske det mest spännande; musikaliskt då det mesta var tillåtet och musiken verkligen spände över alla genrer. Men MNW var ju även bolaget som tog initiativ till att skapa en egen organisation med egen distribution och presseri, vilket ju faktiskt var helt unikt också om man ser till hur det såg ut i övriga länder runt om i världen. Historien om MNW, när MNW började växa, Peter LeMarc m fl kom till bolaget är också spännande historia med en helt annan sådan. Sen är det förstås extra roligt att se att så mycket av musiken som MNW har givit ut fortfarande säljer och väcker intresse.

Lars Nylin