15 september 2009

4 snabba till David Sylvian, skivaktuell på egen etikett

På 80-talet var David Sylvian frontfigur i det visuellt spektakulära New Romantics-bandet Japan. Idag skapar han lågmält experimentell konstmusik med trådar både till free form-jazz, electronica, impro, rock och folkmusik.
Just nu är Sylvian aktuell med sitt nya album Manafon, utgiven på den i Skandinavien Playground-distribuerade egna etiketten Samadhisound. I skivbolagets katalog återfinns, utöver sångarens egna soloalster, album med bl.a brodern och forne Japan-kollegan Steven Jansen, deras trio Nine Horses (med Burnt Freidman som tredje medlem), kompositören Harold Budd, avantgardegitarristen Derek Bailey, den i år Mercury Prize-nominerade Sweet Billy Pilgrim och David Toop – musiker, författare och ”curator of sound”.

Efter att i tjugo års ha varit kontrakterad av Virgin Records ger du sedan några år tillbaka ut dina skivor på ett eget bolag. I hur stor grad upplever du att det har inneburit ökad konstnärlig frihet?
– Det har betytt mycket. Speciellt som mitt uppdrag med Samadhisound inte bygger på affärsmässiga principer, utan är ett ”labour of love”. Jag har aldrig varit intresserad av ren affärsverksamhet. Min roll på Samadhisound är som Creative Director och mitt arbetsområde är skivbolagets musikaliska innehåll.

Du upplever inte att ansvaret och arbetet med att driva bolaget tar tid och energi från ditt eget musikaliska och konstnärliga skapande?
– Det har faktiskt snarare fungerat tvärtom. Min kreativa uppgift i bolaget har snarare bidragit till att inspirera mig att göra musik.

Ditt eget skapande har i väldigt stor utsträckning alltid handlat om att flytta de musikaliska gränserna framåt och utforska nya områden, inte sant?
– För mig har det varit en fråga om naturlig utveckling och inför mitt senaste album bestämde jag mig tidigt för att i så stor utsträckning som möjligt undvika traditionella former. Jag arbetar medvetet mot att hamna i någon etablerad musikalisk genre och försöker istället utveckla nya hybrider, nya genrer.

Kan man säga att du sedan de tidiga 80-tals åren med Japan har flyttat ditt fokus från form till innehåll?
– Absolut. Idag vill jag undvika att skapa musik som på något sätt förför lyssnaren med hur den låter. Jag tror att det kanske delvis är något som kommer med åren. Jag vill inte längre vare sig förföra eller bli förförd. Jag vill istället fokusera på essensen och själva kärnan i vad det handlar om. Get to the point!

Claes Olson