3 september 2009

Den svenska nutiden samlad

Rubriken är ett försök att summera innehållet i boken Tusen svenska klassiker. Men MI kunde lika gärna har skrivit Svensk populärkultur 1956-2009. Som ni anar är det svårt att enkelt summera vad som samlas i en nyutkommen bok från journalisterna Jan Gradvall, Anina Rabe, Björn Nordström och Ulf Nordström. Men det är en fröjd att bläddra i den två kilo tunga boken!

Rubriken är ett försök att summera innehållet i boken Tusen svenska klassiker. Men MI kunde lika gärna har skrivit Svensk populärkultur 1956-2009. Som ni anar är det svårt att enkelt summera vad som samlas i en nyutkommen bok från journalisterna Jan Gradvall, Anina Rabe, Björn Nordström och Ulf Nordström. Men det är en fröjd att bläddra i den två kilo tunga boken!

Tänk tilbaka till exempelvis 1991. Vilka saker fanns runt omkring oss i områdena musik, film, tv och böcker – och färgade vår tillvaro vare sig vi ville eller inte?

Den frågan hade de fyra journalisterna bakom Tusen svenska klassiker [Norstedts] ställt sig och bestämde sig för att göra något åt saken. De har i bokform, med välskrivna essäer om varje urval, skapat en minnesresa tillbaka till den populärkultur som bidragit till att forma oss. I exemplet 1991 handlar det exempelvis om Ernst Brunners roman Kocksgatan, TV-programmet Popitopp och Peter Le Marcs album Sången dom spelar när filmen är slut. Så fortsätter det år efter år 1956 till 2009.

I musikfallet blir det en härligt spretig samling nedslag från Owe Thörnqvists Rotmos rock från 1956 – den första svenska rocksingeln – till Frida Hyvönens Silence Is Wild från 2008. Precis som i övriga genrer är det centrala, enligt forfattarna, att musiken hade genomslag i sin tid. Att en platta är vald betyder alltså inte att den nödvändigtvis anses kategoriserad som bra. Det betyder att det i boken skiftar mellan ytterligheter som Rosen med Arne Qvick (1966) till Aktion med punkbandet KSMB (1980). Och visst, denne skribent hittar mycket nöjd Brända Barns kultalbum Allt står i lågor (1983).

Det som möjligen kan ifrågasättas är varför fälten radio, teater och konst inte finns med. Radioprogram som Hemma hos och Hassan eller konstnärer som Ernst Billgren hade passat utmärkt in i det minnespussel som boken bygger. Även starten vid det udda året 1956 kan kännas småknepig. Den motiveras av författarna av att det var året när televisionen fick sitt genombrott, när Elvis slog genom, och när den första datorn med hårddisk kom. Men dessa frågetecken blir ändå marginella jämfört med allt gediget och pricksäkert i blädderäventyret 1000 svenska klassiker.

Lars Nylin