7 juli 2009

i korthet: Lugnt och stillsamt respektive högljutt och larmigt

Erik Linder Inifrån [Sony Music]
Så sent som 13 juni tävlade 27-årige Erik Linder från Tyresö i finalen av Talang 2009. Ungefär samtidigt offentliggjorde Sony Music det här inspelningsprojektet – och idag, onsdag 8 juli – släpps albumet i handeln. Det kan låta som en snabb ”cash-in”, men lyckligtvis låter albumets och dess 15 spår absolut inte som något snabbjobb. Tvärtom är det en väl sammanhållen helhet av klassiska svenska låtar, vars urval har en tonvikt på det finstämt eftertänksamma.
Figge Boström (som tidigare har arbetat med bl.a Meja, Eva Dahlgren och Christian Walz m.fl, m.fl) har producerat. Lyhört har han sammanställt repertoaren med främst 80- och 90-tals låtar på svenska, signerade låtskrivare som Jocke Berg, Orup, Eva Dahlgren, Uno Svenningsson, Di Leva, Patrik Isaksson, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, Per Gessle, Eric Gadd, Ted Gärdestad och Marie Fredriksson (som är den enda som är representerad med två olika låtar). Den mjukt och försiktigt eftertänksamma tonen är något som på flera sätt gör att en referens till Marie Fredrikssons egen soloproduktion ligger nära till hands. I pressreleasen berättar Linder själv att han helst lyssnar på ”lugn och behaglig musik” och de orden stämmer även bra in på det hör debutalbumet. CO

Alex Face Never Been Alright [Alleycat / Border]
Den svenska rock’n’roll-kvartetten Alex Face (som 2008 nominerades till Manifestpriset) tar avstamp i orakad garagerock som både låter Stones, The Animals, Nuggets, tidiga Stooges och lite Hives. Likt sina i höstas albumaktuella generationskamrater i The Scrags drar man medvetet inte gränserna mellan rock’n’roll, garagerock, punkrock eller blues, country, whatever alltför snävt – utan slänger sig ohämmat in i låtarna med en vilja och glöd som känns ända in i märgen.
Alex Face satsar inte direkt på att uppfinna något slags nytt hjul – men det vrålåk man river loss i fungerar utmärkt som det är. Live är man förmodligen en ännu svettigare upplevelse, men detta är inte på något sätt menat som någon slags kritik av den här inspelningen. Never Been Alright låter mer än ”allright” och höjer sig tveklöst över rockmängden. CO