Tjugo år som The Refreshments – och för sångaren, basisten och låtskrivaren Joakim Arnell, saxofonisten Micke Finell och trummisen Mats Forsberg ytterligare år tillsammans i rock- och blueskombon Mr. Jones Band innan dess – har svetsat samman det här bandet på ett sätt som gör att man idag helt enkelt inte kan ”göra fel” på den klassiska rock’n’roll-musikens scen. I Sverige tronar The Refreshments som obestridliga mästare i sin genre. Efter tolv raka guldplattor, en platina och totalt en halv miljon sålda album spelar man helt enkelt i en klass för sig.
Föga överraskande bjuder det nya albumet knappast på några större överraskningar – även om det i sig ju faktiskt är förvånansvärt att bandet fortfarande förmår låta så hungrigt, friskt och fräscht när man samtidigt låter som om inspelningarna var hämtade och remastrade direkt ur någon föregångshjältes bortglömda bandarkiv från 50-, 60- eller 70-talet!
Joakim Arnell har som vanligt skrivit större delen av låtmaterialet, Micke Finell bidrar med två kompositioner och NRBQ-covern I Still Love You (signerad Al Anderson) är enda covern.
Det nya albumet är guldkvalificerat redan på förhandsbeställningarna och med sommarens kommande rikstäckande jubileumsturné är bandets välförtjänta framgång säkrad även den här gången. CO
Deportees Under The Pavement – The Beach [Dolores / Virgin / EMI]
De idag tre medlemmarna i Umeå-bandet Deportees har fått mycket uppmärksamhet inför sitt nu aktuella och redan mycket kritikerrosade tredje album. Efter den lika uppmärksammade och rosade debuten för några år sedan kändes gruppens andra album med sina mer countryfärgade låtar inte alls lika övertygande – men med den här ”comeback” suddas alla eventuella frågetecken ut. Det lätt folkmusikaktiga anslaget på förra albumet finns till viss del fortfarande kvar även på den nya plattan (bl.a direkt i öppningsspåret), men här präglas musiken mer av bland annat själfulla soulinflueser. Blandningen med pop och rock gör faktiskt Prince till en given referens, men den kanske bästa jämförelsen kan göras med (Prince-beundraren) Mike Scotts grupp The Waterboys – eller rentav med dn f.d. Waterboys-medlemmen Karl Wallingers World Party. Vackert och odiskutabelt begåvat är det hur som helst. CO
Iggy Pop Préliminaries [Astralwerks / EMI]
När The Godfather of Punk gör ”en jazzplatta” väcker det förstås uppståndelse. Förhandssnacket inför Iggy Pops nya album har nått betydligt större svallvågor än både om han istället hade valt att fortsätta tillsammans med de resterande medlemmarna i The Stooges (vilket i och för sig också sägs vara på gång) eller om han valt att göra en ”punkig” platta med, låt säga titeln ”Fuck All”.
Men även om här finns klassisk New Orleans-jazz – hör bara King Of The Dogs – så är det dock att göra det lite väl enkelt för sig att bara rubricera det här albumet som ”jazz”. Vissa spår är snarare experimentell Tom Waits-rock, eller för tankarna till Serge Gainsburgs reciterade musikpoem.
Hela albumet är inspirerat av den franske författaren Michel Houllebecqs filosofiska roman La Possibilité d’une Ile ”om döden, sex, mänsklighetens undergång och annat skoj” (citat Pop) – och även om den musikaliska inramningen i flera spår avviker från den gängse uppfattningen om hur Iggy Pop ska låta, så rör han sig ändå på ett övertygande sätt ändå på hemmaplan här. Låtar som Party Time och suggestiva A Machine For Loving – två av spåren som inte är jazz – är ett av flera skäl till att det här albumet förtjänar sina utropstecken. CO
Jack Vreeswijk Jack Vreeswijk sjunger Vreeswijk [Lionheart / Universal]
2004 tolkade och tonsatte Jack Vreeswijk på albumet Underbart olika verk av sin far nationalskalden Cornelis. På nya sjunger Vreeswijk går Jack ytterligare ett steg mot en renodlad Cornelis-hyllning. Skivtiteln och bilder av Cornelis på omslaget följs upp av att Jack Vreeswijk denna gång gör några av sin fars mer bekanta låtar, som Jag och Bosse Lidén respektive Getinghonung Provencale.
Men precis som på Underbart finns här även några verk av Jack själv, här finns också Evert Taube med på ett hörn i form av sångerna Sjuttonde balladen och Morgon efter regn. För Cornelis-kompletister är troligen versionerna av de lite förbisedda låtarna Elisabeth och Fåglarna de mest spännande spåren på albumet. Den senare gästas av trion Jojje Wadenius, Nikke Ström och Andreas Kleerup. Sjunger Vreeswijk är lågmält producerad av Jacks vapendragare Love Tholin. LN
Alf Robertson En flisa av granit [WO Records / Border]
Innan Alf Robertson i slutet av förra året alldeles för tidigt lämnade jordelivet så hann han tillsammans med producenten Björn Olsson (The Soundtrack Of Our Lives, Håkan Hellström m.m.) påbörja inspelningarna av detta, hans sista album. Olsson fick på egen hand avsluta produktion, i överenskommelse med Robertsons sista önskningar. Resultatet är en skiva som på flera sätt summerar den märkliga resa som var sångarens liv – en resa som för övrigt finns att läsa om i Börje Lundbergs nyligen utgivna bok Jag lämnade mitt hjärta i Göteborg [Reverb], vars titel även är titel på en av de starkaste inspelningarna tillsammans med Björn Olsson, som på ett finkänsligt sätt ramat in sångarens slitna röst i vackra arrangemang med stråkar på toppen. Albumet tar sin början i en inspelning från 1963 och slutar – efter de fem nyinspelade låtarna – i en liveinspelning från 2002, som tack vare de yviga monolgerna mellan sångerna är lika mycket hisnande ståupp-komik som konsert. Ett värdigt avsked. CO
Vocalettes In The Spirit of Andrew Sisters [Arthur Music / Universal Music]
De skönsjungande tre damerna i Vocalettes – Hanna Wanngård, Maria Sköld och Eleonor Ågeryd – ingår i Robert Wells stora Rhapsody In Rock-projekt, men när man nu frontar en egen skivproduktion så handlar det inte alls om rock. Istället blåser trion liv i de legendariska systrarna Andrew Sisters klassiska swing från slutet av 30-talet och framåt.
Naturligtvis står Andrew Sisters genombrottsnummer Bei Mir Bist Du Schön på repertoaren, liksom lika välkända Rhum And Coca-Cola samt t.ex Sing Sing Sing och Shoo-Shoo Baby. I vackra Don’t Fence Me In gästspelar Måns Zelmerlöv, i Is You Is, Or Is You Ain’t My Baby medverkar Björn Skifs.
Avslutningsnumret är en hårdsvängande liveinspelning av skönt vilda Boogie Woogie Bugle Boy, inspelad vid en konsert med Robert Wells & Rhapsody Lounge Orchestra i Beijing, kina (!) i augusti förra året. CO
