Med sin geniala tolkning av The Arks The Worrying Kind på fjolårets final i Melodifestivalen tog Maia Hirasawa steget från en kreddig men för allmänheten fortfarande relativt diskret "indieposition" till uppskattad närvaro i hela det svenska folkets medvetande. Efter ett antal grammisnomineringar, en utmärkelse som Årets nykomling på P3 Guld-galan 2008 och fyra Japan-turnéer (!) befinner sig Maia Hirasawa idag i ett helt annat läge än när det rosade debutalbumet Though, I'm Just Me gavs ut för ett par år sedan.
Den personliga känsla för popmusik som presenterades på debuten finns fortfarande kvar i de elva spåren på hennes nya album. De flesta av de nya låtarna präglas fortfarande av en slags inspirerad upptäckarglädje och lekfullhet. I till exempel Nicolai Dunger-duetten Come With Me – skivans mest rörande och vackrast spår – berör hon dock på djupet på ett helt annat sätt än tidigare. GBGVSSTHLM är som helhet tveklöst ett stort steg framåt, både konstnärligt och musikaliskt.
Maia Hirasawa har själv skrivit alla de elva låtarna och producerat albumet, som mixats av Lasse Mårtén i Decibel Studios. Torsdag 2 april inleder Maia Hirasawa vårens omfattande Sverige-turné med en premiärspelning i Växjö.
CO
Pet Shop Boys Yes, Pet Shop Boys [Parlophone / EMI]
För första gången på 25 år har Neil Tennant och Chris Lowe tagit hjälp av ett annat etablerat team i både låtskrivande och hela studioprocessen, men även om Xenomania både har producerat hela albumet och haft ett finger med i t.ex första singeln Love etc. – som Pet Shop Boys själva beskriver som "a post-lifestyle anthem which sounds like nothing we’ve done before" – så kan Yes på alla sätt och vis beskrivas som "ett typiskt Pet Shop Boys-album". Och eftersom vi talar om en den moderna popmusikens absolut största enheter (såväl i kommersiella som musikaliskt stilbildande termer), så är det naturligtvis inte alls av ondo.
Halva plattan är fylld av högpotentiella singelhits och när man med glimten i ögat "samplar" Tjajkovskys nötknäpparrock’n’roll i briljant kitchiga All Over The World gör man det naturligtvis så som bara Pet Shop Boys kan.
I en värld fylld av så ständigt föränderliga värden som popmusiken utgör den brittiska duon en märkligt befriande konstant.
CO
Röyksopp Junior [EMI]
I hemlandet Norge tillhör Röyksopps nya album vårens stora musikhändelser. Med tanke på att duon Svein Berge och Torbjorn Brundtland i spåren gästas av både Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer-Andersson (samt den norska sångerskan Annelie Drecker, som var med redan för åtta år sedan) borde det kunna vara en spektakulär händelse även här i Sverige.
Trots gästspel av nämnda blågula trio – och trots utflykter till såväl vänster som höger om det musikaliska huvudspår man slog in på redan med det internationellt framgångsrika debutalbumet Melody A.M. 2001, så har det genomgående mottagandet av det nya albumet dock varit ”en typisk trea”.
Karin Dreijer-Andersson-samarbetet Tricky Tricky tillhör det som avviker mest från den etablerade formeln och för direkt tankarna till Fever Ray. Det mesta känns dock igen sedan förut. Svein Berge menar själv att det nya albumet – som faktiskt bara är duons tredje på åtta år – är en mix av de två första. Kanske är det tyvärr just avsaknaden av större överraskningsmoment som präglar det huvudsakliga intrycket av musiken.
CO
Anna Järvinen Man var bland molnen [Häpna / Dotshop]
Sällan har väl en nutida svensk musikproduktion låtit så mycket "1976" (eller 1975, 1978, 1979…) som Anna Järvinens uppföljare till den uppmärksammade solodebuten med Jag fick feeling (hösten 2007). Tillsammans med producenten Gustav Ejstes från Dungen har den f.d. Granada-sångerskan skapat ett album där såväl den luftiga analoga ljudbilden som själva sången och låtskrivandet har betydligt mer gemensamt med det svenska (pre-punk) sjuttiotalets musikaliska idéer och värderingar än dagens electro-präglade scen.
Dungen medverkade redan på flera av solodebutens låtar, men tillsammans med medmusiker som gitarristen Reine Fiske, Fredrik Swahn, Johan Holmegard, Leo Svensson, Mattias Bergqvist och Anders Nygårds är det svenska neo-proggbandets närvaro betydligt mer märkbar här än senast det begav sig.
Dungen undantagen är det anmärkningsvärt få som vågar låta som Anna Järvinen på skiva idag.
CO
