Direkt i inledningsspåret Kort biografi med litet testamente slås tonen an: Jag har glömt min första kyss/men jag minns tydligt när jag fick Rolle Stoltz autograf… Jag såg The Clash på Stora Hotellet i Örebro/Sen blev det aldrig bättre än så… Jag har lämnat landet så många gånger/Jag har tappat räkningen för länge sen/Men sanningen är den att jag är typisk svensk…
Men hur mycket Thåström än sjunger – eller snarare deklamerar – att han är "typisk svensk", så är han naturligtvis inte det. Han är unik. One of a kind. Fullkomligt unik på den svenska rockscenen.
Det nya albumet är faktiskt – i likhet med t.ex en del av Lou Reeds eller Bob Dylans bästa inspelningar (Coney Island Baby, Blue Mask och vissa Velvet Underground-spår – eller Desolation Row, Sad-Eyed Lady Of The Lowlands och Time Out Of Mind-plattan) – i mångt och mycket en litterär upplevelse. De gripande texterna är stillsamt rusiga – och ibland nästan mardrömslika – rapporter direkt ur tillvaron.
Det är textraderna som etsar sig fast, snarare än sångmelodierna. Därmed inte sagt att den musikaliska inramningen på något sätt är annat än mästerlig – musiken är minimalistiskt kondenserad, men stämningsmässigt oerhört förtätad. Visa och maskinrock i ett och samma andetag.
Förra albumet Skebokvarnsv. 209 innehöll Thåströms första singeletta i karriären: Fan fan fan. Lyckas man nå så högt och träffa så djupt i den svenska folksjälen med en så kompromisslöst stark låt – och följa upp det med att därefter på nytt toppa försäljningslistorna med gruppen Sällskapets krävande album (som är ännu mer obarmhärtigt kompromisslöst), så kan man förstås även nå ut med ett så mörkt album som Kärlek är för dom (vars titellåt och förstasingel ju för övrigt gick rakt in på iTunes-listans förstaplats och placerade sig topp 10 på SverigeTopplistan).
Det nya albumet är producerat av Ulf "Rockis" Ivarsson (vars experimentella sida efter åren som basist åt bl.a Di Leva, Olle Ljungström, Hedningarna, Conny Bloom och Sky High tidigare framför allt har hörts på skiva med soloprojektet Beatundercontrol). ”Rockis” är dessutom medkompositör av titellåten – som faktiskt måste betraktas som hela albumets mesta uptempo-nummer. Tillsammans med Thåström har han skapat de stämningsskapande ljudbilderna och spelar flera olika instrument i spåren, där även de övriga musikerna i årets turnéband med Pelle Ossler, Conny Nimmersjö, Niklas Hellberg, Christian Gabel och Anders Hernestam (vikarie för Gabel som trummis på sommarens festivalspelningar) har bidragit.
Den innovative cellisten Raymond Kings stråkar färgar bl.a vackra Över sundet (skivans skiraste ögonblicket), Anna Ternheim körar i titellåten och gamle vapendragaren Per Hägglund (som på 80-talet spelade i både Ebba Grön och Imperiet) sitter bakom orgeln i Men bara om min älskade väntar. Hägglund har dessutom varit med och komponerat musiken till fyra av de nya sångerna.
Thåströms Dan Andersson-bearbetningen Den druckne matrosens sång var en av de nya sånger som han sjöng på fjolårets korta sommarturné. Den diskreta refrängmelodins la la la, la… blev lågmäld allsång i publiken redan på första konserten.
Men hur mycket Thåström än sjunger – eller snarare deklamerar – att han är "typisk svensk", så är han naturligtvis inte det. Han är unik. One of a kind. Fullkomligt unik på den svenska rockscenen.
Det nya albumet är faktiskt – i likhet med t.ex en del av Lou Reeds eller Bob Dylans bästa inspelningar (Coney Island Baby, Blue Mask och vissa Velvet Underground-spår – eller Desolation Row, Sad-Eyed Lady Of The Lowlands och Time Out Of Mind-plattan) – i mångt och mycket en litterär upplevelse. De gripande texterna är stillsamt rusiga – och ibland nästan mardrömslika – rapporter direkt ur tillvaron.
Det är textraderna som etsar sig fast, snarare än sångmelodierna. Därmed inte sagt att den musikaliska inramningen på något sätt är annat än mästerlig – musiken är minimalistiskt kondenserad, men stämningsmässigt oerhört förtätad. Visa och maskinrock i ett och samma andetag.
Förra albumet Skebokvarnsv. 209 innehöll Thåströms första singeletta i karriären: Fan fan fan. Lyckas man nå så högt och träffa så djupt i den svenska folksjälen med en så kompromisslöst stark låt – och följa upp det med att därefter på nytt toppa försäljningslistorna med gruppen Sällskapets krävande album (som är ännu mer obarmhärtigt kompromisslöst), så kan man förstås även nå ut med ett så mörkt album som Kärlek är för dom (vars titellåt och förstasingel ju för övrigt gick rakt in på iTunes-listans förstaplats och placerade sig topp 10 på SverigeTopplistan).
Det nya albumet är producerat av Ulf "Rockis" Ivarsson (vars experimentella sida efter åren som basist åt bl.a Di Leva, Olle Ljungström, Hedningarna, Conny Bloom och Sky High tidigare framför allt har hörts på skiva med soloprojektet Beatundercontrol). ”Rockis” är dessutom medkompositör av titellåten – som faktiskt måste betraktas som hela albumets mesta uptempo-nummer. Tillsammans med Thåström har han skapat de stämningsskapande ljudbilderna och spelar flera olika instrument i spåren, där även de övriga musikerna i årets turnéband med Pelle Ossler, Conny Nimmersjö, Niklas Hellberg, Christian Gabel och Anders Hernestam (vikarie för Gabel som trummis på sommarens festivalspelningar) har bidragit.
Den innovative cellisten Raymond Kings stråkar färgar bl.a vackra Över sundet (skivans skiraste ögonblicket), Anna Ternheim körar i titellåten och gamle vapendragaren Per Hägglund (som på 80-talet spelade i både Ebba Grön och Imperiet) sitter bakom orgeln i Men bara om min älskade väntar. Hägglund har dessutom varit med och komponerat musiken till fyra av de nya sångerna.
Thåströms Dan Andersson-bearbetningen Den druckne matrosens sång var en av de nya sånger som han sjöng på fjolårets korta sommarturné. Den diskreta refrängmelodins la la la, la… blev lågmäld allsång i publiken redan på första konserten.
Ulf Dagebys översättning av Dylans Tomorrow Is A Long Time; Men bara om min älskade väntar (som första gången hördes på Nationalteaterns klassiska LP Barn av vår tid, 1978) spelade Thåström första gången som extranummer på Skebokvarnsv. 209-turnén för tre år sedan. Framförandet skiljer sig visserligen bara lite – men ändå tillräckligt mycket – från Totta Näslunds trettio år gamla Nationalteatern-inspelning med Dageby för att mer än väl motivera sin plats på skivan.
Ikväll har Thåström turnépremiär på Olympen i Lund, sedan följer fram t.o.m. 4 april ytterligare ett tiotal spelningar runt om i landet. Därefter görs ett uppehåll fram till sommarens festivalspelningar på bl.a Peace & Love i Borlänge och Hultsfredsfestivalen.
Några av det nya albumets spår var starka liveupplevelser redan på sommarturnén ifjol. Tillsammans med ytterligare låtar från det nya albumet, samt valda delar av Thåströms omfångsrika backkatalog, kommer konserterna – som vanligt – säkerligen att bli sällsamt omtumlande upplevelser för publiken.
Den totala avsaknaden av inställsamhet gör nämligen Thåström fullkomligt unik.
Claes Olson
Artist: Thåström
Titel: Kärlek är för dom
Bolag: Sonet / Universal
Release: 13 mars
Länk:
www.thastrom.se
