12 mars 2009

4 snabba: Anders F Rönnblom

De senaste åren har Anders F Rönnblom varit mycket aktiv med spelningar, nya studioskivor, en liveplatta och inte minst sin omfattande F-Box som släpptes för snart fem år sedan. Boxen gavs i 1000 signerade – sedan länge slutsålda – exemplar och dess 18 cd-skivor rymmer vad som då var hela Anders F:s karriär. I slutet av förra året återutgavs hans debut-LP Din Barndom Skall Aldrig Dö för första gången på CD av F-Records / Lovande Projekt / CDA.

I låten Tunn tunn tråd på ditt senaste album Underground, vol 2 sjunger du att du "finns och lever underground". Vilken plats har du i den svenska musikbranschen idag – vem ser du dig själv som?
– Det verkar inte som om jag märks i den bransch som finns, en bransch som är väldigt speciell. De stora artisterna får per automatik uppmärksamhet därför att de är stora, det gäller till exempel Ledin, Uggla, Wiehe, Pugh och Lundell och de nya artisterna, de som är heta och trendiga, får uppmärksamhet just därför att de är heta och trendiga. Men vi som är mittemellan, som inte har blivit sådär jättestora, faller lite i den åldersfälla som finns i Sverige idag. Är man gammal och har man inte gjort något väldigt stort, då får man heller ingen plats i media.

– Jag har ju undrat vad det beror på och jag tror att det för min del beror på att jag inte syntes under en period på 90-talet. De flesta som skriver nu är i 30-35-årsåldern. De växte upp och skapade sin musikhistoria just på 90-talet då de till exempel fick sin Winnerbäck. I Sverige måste man hela tiden underhålla sin position och jag tror att jag får lida för att jag höll på med annat under den tiden.

Du lockas inte av ett enklare tilltal, just för att kunna nå ut till en större publik?
– Man vet ju inte vad som är enkelt och vem har facit? Lyssna till exempel på Kents hitlåtar. Jag tycker det är jättesvår musik. Den bara flyter fram och så kommer det en liten… (paus). Det är svårt att säga vad som är rätt!
– Jag vet rätt väl hur jag själv fungerar. Jag kan förenkla musiken väldigt inom ramarna för något slags Neil Young-influerad blues och country. Men texterna går åt ett helt annat håll: de blir alltmer fokuserade på tiden vi lever i och de blir svartare och svartare. Det är någonting jag inte kan styra.

Håkan Lahger har skrivit att ditt "bottenlösa mörker i kombination med romantiken" gör dig till "svensk rocks store moralist". Ser du dig själv som en moralist?
– Jag har väl inte gjort det tidigare, men jag kanske ska börja gör det. Det kanske är dags. Jag menar, världen förändras ju otroligt från år till år och de referensramar man hade för fem eller tio år sedan, de krackelerar. Det kommer nya hela tiden. Och moralen håller ju också på att krackelera överallt i samhället.

Samtidigt som det pratas mer om etik än tidigare?
– Ja… Jag såg ett debattprogram på TV igår om ungdomsbrottslighet, och det finns folk som vill skjuta poliser. Det har blivit ett helt nytt sätt att leva och allt som på något vis påverkar en gör att man blir väldigt frustrerad. Då kanske man tar till hårda ord ibland, jag vet inte.
– Jag förespråkar en annan värdegrund och då blir man ju kanske lite moralist. Samtidigt som jag inte vill skriva folk på näsan.
Bengt O Tedeborg