utgivningar 6 mars 2009

i korthet

Play! A Video Game Symphony Live! [TMC Entertainment]
Tiden då TV-spelsmusik var en blip-bloppig inramning för de mest inbitna nördarna är förbi sen länge. De nya konsolerna gör att TV-spelsmusiken förvandlats till fullskaliga symfonier och den krets som aktivt lyssnar på soundtracken till TV-spelen har vuxit markant. Något som inte är så underligt – har man väl lagt ett hundratal timmar på att fullt ut klara ett spel, så har man även utvecklat ett djupt förhållande till dess soundtrack.

På den här liveskivan från Dvorak Hall i Prag tolkar Czech Philharmonic Chamber Orchestra musiken från elva så vitt skilda spel som World of Warcraft, Silent Hill 2 och Sonic The Hedgehog. Att ingen låt från succéserien Final Fantasy återfinns på skivan beror på att samma teamet bakom konceptet tidigare turnérat med en hel Final Fantasy-föreställning. Men likväl medverkar TV-spelsvärldens Mozart – Final Fantasy-kompositören Nobou Uematsu – på ett hörn, då skivan inleds med en öppningsfanfar skriven av just Uematsu.

När man hör Commodoro 64-medley framförd av en fullskalig orkester ser man djupet i de enkla melodierna från 8-bitarstiden. Men det är ändå de nyare, mer symfoniska, spåren som imponerar mest.

Play! A Video Game Symphony Live! är en perfekt skiva för den lagom intresserade, den som vill ha lite av allt snarare än lyssna igenom ett spels hela soundtrack. Som extra bonus medföljer även en dvd, där föreställningen bildsatts med klipp från de olika spelen.

19 mars kommer Play! A Video Game Symphony Live! till Stockholm för en konsert på Annexet.
HD

Lowood Close To Violence [NONS/3NO Music]
Duon Lowood kretsar kring, den från Värmland inflyttade, Stockholmsbon Therese Johansson. Det är hon som skriver låtarna och hittar uttrycket. Den andra pusselbiten i den här atmosfäriska debutantduon är Kicki Halmos. Som Lowood gör dom återhållsam, känslostark crossoverindie där småstadsångesten och längtan efter något annat aldrig är långt borta. Som om Mazzy Star skulle valt att göra postrock eller som om Joy Division hade försökt tolka Nick Drake hamnar Lowood mitt emellan det naket avskalade och det extrovert malande.

Close To Violence är till stor del producerad av Johannes Berglund och på spåret It’s A Mess gästar Kristofer Åström på sång. Men det är kärnan Johansson/Halmos som imponerar. Tillsammans har gett liv åt tio spår som verkligen berör hela vägen in.
HD

Nervous Nellie Ego & the id [Nervous Nellie/Hazelwood]
När Nervous Nellie debuterade 2005 var det med energistark indierock av amerikanskt snitt. På uppföljaren flirtar de två svenska brödraparen som utgör Nervous Nellie mer med americana, country, landsväg och folkscenen. Men det görs utan att bli återhållsam singer/songwriter. I stället handlar det om välarrangerade upptempoanthems med en ständig antydan till ett leende.

Efter debutsläppet på amerikanska Go-Kart Records (Sound Pollution distribuerade i Sverige) har bandet valt att inte bara ge ut Ego & the id själva – de sköter även promotion, distribution och bokningar själv. Dessutom driver de sin egen onlinebutik. En ny svensk affärsmodell i dessa tider av 360-dealar?

Oavsett vad så är Ego & the id en väldigt smittsam och övertygande skiva, som känns hemtam redan vid första lyssningen.
HD

PATS Nevadaflickan [Bonjour Recordings/Bonnier Amigo]
Nevadaflickan är Göteborgsbandet PATS debutalbum. Enligt bandet själva har målsättningen varit att skapa något "som kändes enkelt, vackert, och romantiskt i stället för att enbart fokusera på vår stads trasiga sidor". En föresats som bandet lyckas bra med. Det är exotism, längtan bort och vardagsromantik förpackade i nio väldigt avklädda texter.

Musikaliskt hamnar PATS någonstans kring en lo-fi-variant av Kristian Anttila, ett svenskspråkigt Shout Out Louds och ett Almedal utan Håkan Hellström-vibbar. Det enkla blir verkligen något vackert och romantiskt i PATS värld.
HD

Lowood.