18 februari 2009

i korthet

Rough Trade Counter Culture 08 [Rough Trade / Coop / BAM]
Det här samlingsalbumets titel kan med fördel utläsas och översättas med såväl ordet "motkultur" som "butikskultur" – engelska Rough Trade, lika mycket skivhandlare som skivbolag, lever med råge upp till båda begreppen. I slutet av varje år summerar butikspersonalen det gångna och sammanställer sedan samlingar som denna. I år är det dock första gången man utnyttjar sitt förtroendeingivande varumärke till att släppa samlingen även utanför de brittiska öarna.
Såväl urvalet som omslagets presentationer av dubbelalbumets 44 artister och låtar fungerar utmärkt som handledning i den oberoende musikkulturen 2008. De inledande spåren som botaniserar främst i americana och folkrock rymmer såväl kritikerhyllade Bon Iver som universalt hyllade Fleet Foxes – fjolårets största genombrott på indiescenen. Som helhet är samlingen dock oerhört varierad och CD2 är betydligt hårdare ifråga om såväl gitarrvolym som elektroniska klanger och beat. Manifest var ordet!
CO

Vanessa Hudgens Identified [Hollywood Records / EMI]
Rollen som Gabriella Montez i High School Musical på tv, på film och på scen har sedan Disney Channel lanserade serien på TV för snart fyra år sedan placerat Vanessa Hudgens i nöjesvärldens absoluta toppskikt. Succé har följt på succé på succé och såväl publik- som försäljningssiffror är nästan smått osannolika – inte minst med tanke på musikbranschens allmänna situation idag.
Vanessa Hodgens första soloalbum V som kom 2006 har med mer än en halv miljon sålda exemplar uppnått guldstatus i USA. Hennes nya, andra album bygger ungefär på samma musikaliska formler och blandning av stilar som låtarna i den senaste HSM-filmen, men har samtidigt ett snäppet mer souligt och småjazzigt sound – något som sägs ligga i linjer med sångerskans ambitioner.
Världsstjärna är hon redan. Frågan är om karriärskurvan kan fortsätta peka uppåt för den idag fortfarande bara 19 år gamla stjärnan.
CO

Gustaf Spetz Good Night Mr. Spetz [Imperial Recordings / Playground]
Sångaren, låtskrivaren och multiinstrumentalisten Gustaf Spetz bakgrund i norrköpingsbandet Eskju Divine hörs tydligt i spåren på hans första soloalbum – vilket man i egenskap av Eskju Divine-fan (varför upptäckte inte fler det bandet?) bara kan glädja sig åt. Stora trumljud med ringande cymbaler och stora klaviaturarrangemang ramar in Spetz karakteristiskt mäktiga sångstämma. Även om här delvis finns en slags (omedveten?) relation till Peter Hammill och Van Der Graaf Generator är naturligtvis Radiohead och Coldplay betydligt bättre referenser.
I maj turnerar Gustaf Spetz en vecka i Japan.
CO

Fleet Foxes Fleet Foxes [Bella Union / Coop / BAM]
Fleet Foxes debutalbum – av många ansett som fjolårets absolute bästa (i Storbritannien bl.a av Sunday Times samt musiktidningen Mojos redaktion – här i Sveriges bl.a av Musikindustrins chefredaktör Lars Nylin) – har återutgivits i en 2CD-upplaga, som faktiskt rymmer samtliga spår som den amerikanska gruppen hittills har hunnit spela in. Även i bonus-CD:ns sex låtar glänser Fleet Foxes med sin omtalade stämningssång och ett av spåren är ett rent a capella-arrangemang. I övrigt bygger de på samma personliga mix av lätt psykedeliskt färgad folkrock som lagt grunden till gruppens succéartade genombrott.
CO

Franz Ferdinand Tonight: Franz Ferdinand [Domino / Playground]
De svenska recensenternas mottagande av det tredje albumet med Franz Ferdinand har varit betydligt ljummare än i Storbritannien, där Tonight… har uppmärksammats som en av årets första stora händelser på musikfronten. Efter alla skriverier och turer runt själva inspelningen så har dock förväntningarna kanske blivit osunt högt uppskruvade. Tonight… innehåller en mix av typiska Franz Ferdinand-ingredienser (tidigt 80-talssound m.m.) i kombination med helt nya grepp (exempelvis den spännande avslutningen på låten ”Lucid Dream”) gör det här till ett album som växer för varje lyssningen – och vars låtar förmodligen kommer att ge eko under resten av året. Trots att här inte finns någon omedelbar megahit, modell Take Me Out.
CO

Lancy Falta Gipsy Stream In The Fields [Bayla / Galileo MC / Colectivo / BAM]
Det här är zigenarjazz som bäst. Faltas spektakulärt flyhänta gitarrspel leder med full Django-feeling hans kvartett – som i några spår gästas av Bobby Faltas och Isis Köhlers sångröster – i allt från lekfulla tolkningar av Charlie Parkers bebop-klassiker Donna Lee till Jaco Pastorius Weather report-nummer Teen Town. Allt serveras med lyhört behärskat spel, trots att slingorna ibland rusar iväg i 190. Varierat. Fantasifullt. Klassiskt.
CO

Anders F Rönnblom Din barndom skall aldrig dö [F-Records / Lovande Projekt / CDA]
Anders F Rönnblom debuterade 1971 på skivbolaget Decca med LP:n Din barndom skall aldrig dö. Plattan är kult och rankas allmänt som en svensk klassiker. Titellåten har Anders F i princip alltid spelat på sina konserter, men det var först i samband med 18CD-samlingen F-Boxen som skivan för fem år sedan gjordes tillgänglig på CD – och det är först nu som man äntligen kan köpa den separat, både som (enkel-) CD och digital nedladdning. Givetvis rekommenderas alla nostalgiker att köpa just det fysiska formatet. Inte för främst den "fysiska upplevelsen", utan för att omslaget är en fulländad exakt miniatyrkopia av originalet.
CO

Eric Bibb Rainbow People [Opus3 / CDA]
Eric Bibb skivdebuterade redan 1972 med LP:n Ain't It Grand på MNW-etiketten. Fem år senare fann hans dåvarande blandning av visa, jazz och den blues (som senare skulle bli hans främsta kännetecken ett nytt hem hos skivbolaget Opus 3. Nu återutger det sistnämnda skivbolaget andra albumet Rainbow People på CD/SACD och eftersom Bibb idag är ett etablerade namn på den internationella bluesscenen finns det säkerligen visst intresse för inspelningen, även om de nio låtarna – med vissa undantag – visar upp en artist som inte riktigt har kommit fram till sitt eget uttryck ännu. Cyndee Peters arrangemang på Lead Me, Guide Me är ett av de spår som känns mest helgjutna. I övrigt hör man redan här att det framför allt är bluesen som är Bibbs starkaste uttrycksform.
CO

Leathermouth XO [Epitaph / BAM]
Att New Jersey-bandet Leathermouth har My Chemical Romance-gitarristen Frank Iero i uppställningen kan naturligtvis föranleda tankar och idéer om att musiken på det här debutalbumet är en fördjupning i mörker, emo och ny-goth. Det är det inte. Här handlar det till 100 procent om klassisk hardcore. "Everything is fucked, and pretending it's not isn't making things any better". Tio spar. 28 minuter. ?XO” står naturligtvis för knock-out – upphöjt i 10.
CO